- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
45

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen, då redan alla förhoppningar att finna den ifrigt sökta voro
uppgifna, och återfärden till båten anträdd, varsnades dess välbekanta
mörkgröna blad som framstucko ur den omgifvande mossan. Wijkander,
som befann sig på något afstånd, tillkallades genom de höga glädjerop,
som af den med sitt fynd högligen belåtne botanisten höjdes, och
samfäldt granskade båda med lifligaste intresse Spetsbergens nu lefvande
största fanerogamväxt. Så särdeles stor är den icke; dess längd
öfvergår ej 2 fot. Stammens tjocklek är ej heller särdeles betydlig; den
gröfsta stam, som påträffades, var 2—3 linier i diameter[1].

Med hänsyn till bladens form och storlek afviker den spetsbergska
Dvergbjörken i någon mån från den typiska och uppföres derför
såsom en särskild afart af denna, kallad Betula nana var. relicta Th. Fr.
Endast några få buskar anträffades denna gång, alla sterila. De växte
längs nedre kanten af en liten låg sandkulle, belägen på ett obetydligt
afstånd från vår lägerplats. De voro nästan helt och hållet dolda af
den omgifvande mossan och i följd häraf ytterst lätt förbisedda.
Deras tätt efter marken tryckta, omkr. 1—1½ fot långa grenar voro till
större delen af sin längd bladlösa; endast i toppen buro de några få
blad, och det var de bladbärande grenspetsarne allenast, som höjde sig
öfver mossan. Medan Kjellman botaniserade, anstälde Wijkander
magnetiska observationer och gjorde, sedan dessa blifvit afslutade, en tur
åt vikens botten. Vid en här liggande, för Spetsbergen betydlig insjö
sågos gäss i mängd, af hvilka dock ej en enda kunde skjutas. Från
sin promenad medförde han storväxta, praktfullt blommande exemplar
af den välkända Ängskrassen (Cardamine pratensis), hvilka voro
särdeles välkomna, emedan denna växt på Spetsbergen, der han
förekommer temligen spridd, i allmänhet uppträder under en mycket
förkrympt och spenslig form och endast sällan träffas blommande. — Kl. 8
på aftonen anträdde vi återfärden. Då vi aflägsnat oss ett par hundra
fot från stranden, visade sig en säl alldeles i närheten af vår båt.
Genast lades ett par gevär till ögat; hanarne spändes, men just som
skotten skulle afgå försvann sälen, dock för att strax derpå åter visa sig
och gäcka våra skyttar. Han följde oss åt, under det vi öfverforo


[1] Deremot uppnår den en vördnadsbjudande ålder. Med mikroskopets tillhjelp efter
vår återkomst till Sverige utförda undersökningar hafva visat, att en stam af 2 — 3
liniers diameter eger en ålder af omkring 80 år. Årsringarne äro ytterst tunna,
och oftast mycket svagt begränsade mot hvarandra, hos vissa exemplar eller i vissa,
delar af stammen alldeles ourskiljbara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free