Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
algvegetationen här går djupare ned än i vår skärgård. Rikast är den utvecklad
på 5—10 famnars djup, men ännu på 75—100 famnar har det högre
alglifvet ej upphört, hvilket de väl utvecklade, ehuru få alger, som
erhöllos vid de draggningar, hvilka anstäldas norr om Spetsbergen under
expeditionens lopp, tydligen ådagalade. — Ett utmärkande drag för den
spetsbergska hafsalgvegetationen är dess stora fattigdom på gröna alger,
hvilka, såsom ofvan sagts, i allmänhet tillhöra vegetationens litorala
del. Arterna äro få, och af dem, som finnas, är det knappt mer än en
som här kan sägas vara allmän. Ett par af de öfriga arterna äro
visserligen anträffade på åtskilliga lokaler, men alltid i ett ringa fåtal
exemplar. Dessa massor af Ulvor och Confervor, hvilka man i Bohuslän
oftast anmärker, söker man förgäfves på Spetsbergen, der fyndet
af en Ulva eller Monostroma och en större tofs af någon Cladophora
är en raritet.
Lemna vi nu det algbälte, som hittills hufvudsakligen sysselsatt
oss, och rikta vår uppmärksamhet på den vegetation, hvilken bekläder
den del af hafsbottnen, hvilken vi angifvit såsom den på alger rikaste
vid Spetsbergens kust, så måste allmänna omdömet äfven om denna
blifva, att den är jämförelsevis fattigare än vid Skandinaviens kuster.
Detta behöfver och bör ej heller fattas så, som skulle det på
Spetsbergen ej finnas trakter, hvilka ega att uppvisa en algvegetation, som
i rikedom är jämförlig med den i Skandinavien. Det finnes tvärt om
delar af hafsbottnen, utmärkta för en vegetation så rik, att vi knappast
sett ett motstycke dertill i den svenska eller norska skärgården, men
dessa ställen äro få och bilda sammanlagdt en yta af obetydlig utsträckning
i jämförelse med de stora, vida sträckor, på hvilka vegetationen är
torftig och reducerad till ett minimum. Öfverallt omkring Norsköarna
och öfver hufvud i granittrakterna voro alger talrika och bildade
stora präktiga urskogar, men på de flesta andra ställen, som
besöktes under expeditionens lopp, var det nästan omöjligt att finna en
algrik del af bottnen. Vi skulle såsom exempel härpå kunna nämna
Skansbay, Green Harbour, Dicksonbay och flera ställen så väl i
Isfjorden som på nordkusten. Bästa exemplet lemnar oss dock den s. k.
Recherchebay, en temligen djup och vid, glacieromgifven bugt i den
på vestra kusten, söder om Isfjorden inskjutande fjord, som bär
namnet Belsound. Här uppehöllo vi oss någon tid under sommaren 1873.
Under tvenne dagar var på detta ställe en draggbåt ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
