- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
79

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

präktigt ejdervär. Den ena lilla grunda hålan låg tätt invid den
andra, och i några af dem fans ännu qvar en del af det dun, med
hvilket ejdern omgifver sina ägg. Huruvida alla dessa hålor detta år haft
beklädnad eller icke, kunde ej afgöras. Att platsen en gång utgjort
tillhåll för en mängd af nämnda foglar var obestridligt, och derom
vitnade också den yppiga fanerogam vegetation, som här tjusade ögat.
Visserligen talade Polarpilens gulnade löf och Fjällvallmons vissnade
stjelkar om höstens inbrott, men flertalet växter stodo dock ännu så
frodiga, så gröna och rikligt blommande, att det väckte vår förvåning,
i synnerhet då vi kände, huru kall och isig marken redan var. Icke
ens Adventbays vegetation kunde i yppighet mäta sig med de små
öarnas i Foulbay. De högre växter, som här insamlades, intaga med
hänsyn till exemplarens frodighet det mest framstående rummet i den
samling fanerogama växter, som under denna expedition gjordes.

"Tiden försvann hastigt. Innan vi visste ordet af, var det långt
lidet på eftermiddagen, och vi började känna det nödvändigt att
tillfredsställa magens fordringar, som blefvo allt strängare. Matsäcken
bullas upp, och under muntert glam och med beundransvärd aptit
dinera vi. Kaffet kokas; snart skall det vara färdigt. Huru skönt var
det ej att under väntan på detta, utsträckt på det med tufvor af
Saxifraga cæspitosa, Luzula hyperborea och Sagina nivalis bevuxna
stengruset njuta af den förträffliga cigarr, med hvilken doktorn trakterade
sig och oss såsom efterrätt, betrakta den storartade natur, som omgaf
oss, och känna sig riktigt fri och riktigt oberoende. Och derpå kom
det varma, rykande kaffet, som förtärdt förjagade den svaga känsla af
kyla, genom hvilken nordanvinden hade godheten underrätta oss om
sin ankomst.

"Draggningsbåten återvänder. Skörden hade blifvit obetydlig.
Bottnen var mindre god, öfver hufvud bildad af lera och sand, såsom
vanligt är i de glacierrika trakterna på Spetsbergen. Uppbrott sker.
Ett kort besök aflägges vid vikens östra, på afstånd så leende strand.
Vi finna här en ovanligt yppig mossvegetation, och bland denna
framskymtar här och der ett och annat exemplar af den egendomliga
Saxifraga stellaris var. comosa, hvars blommor i dessa trakter alltid synas
ersättas af groddknoppar. Derpå styra vi ut till hafs. Vinden är motig,
frisk och genomträngande kall. Vi hissa seglet och försöka kryssa oss
fram, men den ytterst häftiga, ogynsamma strömmen aflägsnar oss från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free