Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befälhafvare underrättelse om vår färd och bispringa vid renarnes
ombordtagande beordrades löjtnant v. Holten af sin chef att jämte 4 man
af Gladans besättning qvarblifva vid Fairhaven, här invänta Onkel
Adam och medfölja detta österut eller, i den händelse detta fartyg ej
inom en faststäld tidpunkt anlände, med den större båt, som stälts till
deras förfogande, begifva sig mot öster och söka oss eller af oss
nedlagda underrättelser om vår resa i vissa särskildt bestämda och
namngifna hamnar på Spetsbergens norra kust. Sedan dessa bestämmelser
träffats och en från den vanliga utkiksplatsen återvändande spejare
meddelat den glädjande underrättelsen, att mot öster så långt, som det
med en stark kikare beväpnade ögat från toppen af inre Norskön
kunde skönja, en vidsträckt isfri vattenyta visade sig, lemnade vi
Fairhaven och våra på stranden af fastlandet qvarvarande kamrater, hvilka
just då voro sysselsatta att här uppsätta de tält, i hvilka de skulle
hafva sin bostad, till dess Onkel Adam ankom eller de enligt
mottagen order hade att uppsöka oss. Detta var den 1:sta Sept. kl. ½6
e. m. Farvattnet var rent, och fartygen gingo med temligen god fart
framåt. Framför oss utbreder sig den mörka, för en svag sydvestlig
bris böljande hafsytan, mot norr synes på temligen nära håll en hvit
strimma, om hvars natur vi ingalunda behöfde vara osäkra och mot söder
sträcker sig, sedan Biscayershook öster om Redbay passerats, ett, som
det synes, helt ödsligt lågland, det samma, som för sin rikedom på
renar af fångstmännen benämnes Rensdyrslandet. Mot öster synes på
afstånd Greyhook, den höga bergudde, sora utskjuter mellan de djupt
ingående fjordarne Liefde- och Wijdebay. Snart omsvepas vi af en
ogenomträngligt tät dimma, hvilken efter en stunds förlopp tvingar
oss att lägga fast vid ett större isfält, som utgjorde en del af ett
temligen glest isbälte, hvilket låg i vår väg. För att ej inveckla oss i
isen ansågo vi klokast att vänta, till dess dimman skingrade sig och
det blef möjligt att upptäcka, hvar största sannolikheten fans att slippa
fram. Tolf timmar varade uppehållet. Först kl. 3 på eftermiddagen
den 2:dra blef luften åter klar. Vi befunno oss utanför mynningen
af Wijdebay, hvars botten vi fåfängt ansträngde oss att se och hvars
vackra och storartade omgifningar vi ej snart skulle hafva tröttnat att
betrakta. Isen visade sig spridd och bildade endast ett smalt band,
sträckande sig från Greyhook ut mot den stora täta ismassan i norr,
öfver hvilken en stark isblink strålade. Vi fortsätta vår färd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
