Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturforskarne önskade högligen med laxarne öka de zoologiska
samlingarne med någonting för Spetsbergen mycket sällsynt och dyrbart,
men med all sin öfvertalan lyckades han endast rycka en af dem undan
Dunders grytor, De öfriga gåfvo oss en läcker middagsrätt. — Onkel
Adams resa hade aflupit utan alla äfventyr. Orsaken till dess
långvarighet var den, att Mimer ännu ej återkommit till Isfjorden, då
Onkel Adam anlände hit, utan ankom först flera dagar derefter.
Kapten Clase medförde från Isfjorden den för oss alla, men i synnerhet
för expeditionens chef mindre angenäma underrättelsen, att ledaren af
kolonisationsföretaget vid Kap Thordsen af vissa oförutsedda
omständigheter funnit sig föranlåten och nödsakad att tills vidare afbryta alla
arbeten derstädes, uppgifva tanken på öfvervintring och återvända med
allt härvarande manskap till Norge och Sverige. — Vid Kap Thordsen
var boningshuset nu redan fullständigt uppfördt, inredt och delvis
möbleradt, och åtskilliga andra arbeten fullbordade. — De båda fartygen,
Fiskeren [1] och Mimer, medförande allt koloniens manskap, en
del verktyg och proviant skulle just anträda sin resa söderut,
samtidigt som Onkel Adam begaf sig mot norden. En del af
matförråden, en mängd stenkol, virke m. m. hade qvarlemnats. Kapten Clase
hade, med tanken riktad på en nödtvungen öfvervintring, för Onkel
Adams räkning tillhandlat sig en betydlig mängd proviant och hela
medikamentsförrådet. — Detta var hufvudinnehållet af den berättelse,
kapten Clase vid sin ankomst till Mosselbay till oss afgaf. — Onkel
Adams last började ofördröjligen att lossas, och lifligheten och rörelsen
blef vid Mosselbay ännu större än den förut varit. Antagligen har
vid denna plats sällan, om ens någonsin, herskat ett sådant rörligt lif,
sådan sjudande verksamhet, som just nu. De 38 som det tycktes
mycket välmående renarne fördes i land på vår lilla ö, men fingo
endast uppehålla sig här en kort stund. De drefvos sedermera till
låglandet på vikens vestra sida, der enligt lapparnes uppgift ett godt och
temligen rikligt bete fans för dem för en längre tid — en ej ringa
fördel, då det medförda mossförrådet, så stort det också syntes vara, nog
behöfde sparas för att blifva tillräckligt under den långa vintern och
de tilltänkta slädfärderna under våren. Lapparne slogo upp sitt läger
på samma ställe. Till tältplats utvalde de en låg, jämförelsevis torr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
