Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sandkulle, vid hvars fot en liten fjällbäck ännu framporlade. De
syntes numera temligen belåtna med sin verld, men ryktet, — ty ett
sådant saknas ej ens på Spetsbergen — visste att berätta, att de vid
Norsköarna hört sig om efter lägenhet att före vinterns inbrott kunna
återvända till sitt hemland. Spetsbergens skoglöshet, hvarom de vid
afresan från Norge ej syntes hafva haft någon aning och den ovanliga
beskaffenheten af den föda, de erhöllo, tycktes vara det, hvarmed de
hade största svårigheten att försona sig. Nu lemnades dem skjutvapen,
och de fingo i uppdrag att skaffa allt af foglar, de kunde
öfverkomma och erhöllo noggrann upplysning om, huru de, som skötos,
skulle behandlas för att vara tjenliga att konserveras. Kort efter det
de erhållit nämnda uppdrag, aflemnade de några stycken präktiga
Spetsbergsripor och meddelade tillika den glädjande och temligen oväntade
underrättelsen, att denna fogel fans i ymnighet på de omgifvande
fjällen, ehuru den var ytterst svåråtkomlig, emedan den företrädesvis
uppehöll sig på bergens öfversta toppar och platåer, dit de, så goda
bergklättrare de också voro, hade största möda och svårighet att komma.
Spetsbergsripan utgör en genom betydligare storlek och några andra
smärre karakterer från den vanliga Fjällripan skild afart, som brukar
benämnas Lagopus alpinus var. hyperboreus. Under de föregående
svenska expeditionerna till Spetsbergen hade endast ett ringa fåtal af denna
fogel kunnat öfverkommas. Under 1868 års färd sköts oaktadt ifriga
bemödanden endast ett enda exemplar, — och af denna anledning har
den enligt äldre berättelser på Spetsbergen mycket allmänna fogeln
blifvit betraktad såsom numera mycket sällsynt härstädes. I sjelfva
verket torde den dock äfven nu vara vida talrikare än man förmodat.
Under vår vistelse i Isfjorden lyckades det Parent att skjuta en äldre
hona och några nyss flygga ungar. Kapten Clase uppgaf, att han vid
sitt besök vid Kap Thordsen på de berg, som ligga häremellan och
Skansbay, nedlagt ett betydligt antal, 50—75 stycken. Af fångstmän
hörde vi uppgifvas, att den på åtskilliga ställen var rätt allmän, och
på lapparnes försäkran om dess talrikhet på höjderna kring
Mosselbay fingo vi snart obestridlig bekräftelse. Åt lapparne utlofvades
ett visst pris för hvarje ripa, de lemnade, och nästan dagligen en
längre tid bortåt sköto och buro de fram till Polhem ett större eller
mindre antal. Envall och Parent intresserade sig för denna jagt och
nedlade äfven de ett betydligt antal ripor. Kapten Clase och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
