Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från det ena isstycket till det andra. Dock var försigtighet nödvändig,
ty bräderna och plankorna öfverisades snart och blefvo derför svåra
att skilja från den omgifvande isen och issörjan. Det hände mer än
en gång, att man, då man trodde sig sätta foten på en bräda, stack
den ned igenom den bräckliga, svagt sammanfrusna issörjan.
En liten episod från denna tid, som bland oss väckte mycken
munterhet, torde vi få berätta. Strax framför Polhems bog
befann sig en större öppning, i hvilken flere fallit, men öfver hvilken
sedermera en bår lagts såsom brygga. — N. N., på väg i land, varsnar
båren, och harmsen mumlande något om slarf och oordentlighet att
låta ett redskap ligga så der kastadt på isen fattar han båren och bär
den till ett ställe, som synes honom vara en tjenligare och mera
passande förvaringsplats, samt återtager derpå sin afbrutna promenad åt
land till. Kommen till samma ställe, der han nyss förut vändt om,
går han dristigt och anande intet ondt rakt i den stora öppningen och
sjunker naturligtvis till hela sin längd ned i det fryskalla vattnet.
Hans känslor, då han kom upp igen, hvilket gick ganska hastigt, äro
lätt anade. Någon hade åsett händelsens första, en annan dess sista
akt. Den blef snart känd i sitt sammanhang, och personen i fråga fick
till råga på förargelsen uppbära mycken skämtsam smälek för sitt
malplacerade ordningsbegär.
En tid af orolig ovisshet om vårt blifvande öde följde. Ena stunden
trodde man sig kunna hoppas det bästa, andra frukta det värsta.
Denna tid blef dock ej lång. Nordvestliga vindar fortforo att vara de
förherskande, än svaga, än plötsligt växande till storm. Isen
sammanpressades allt tätare. Mycket snö föll, som fylde remnorna mellan de
mångkantiga isblocken och vid beröringen af vattnet förvandlades till
en tät issörja. Luftens temperatur föll allt jämt. Stormen, kölden och
snöyran gjorde vistelsen på däck och i land utan skydd mycket svår.
Den 29:de visade termometrarne på Polhem k. 4 e. m. —27, 5° C.,
de i land uppsatta nära —29° C., en rätt vacker köldgrad i September
månad, som ingalunda syntes oss bestyrka herrar meteorologers
antaganden, att vintern på Spetsbergen skulle i förhållande till landets
nordliga läge vara föga sträng. Snösörjan frös till is och förenade
drifisen till en sammanhängande massa. Lika svårt, som det förut
varit, att undvika alla de öppna remnor, som vid promenader på isen
lågo i ens väg, lika omöjligt var det nu att, med undantag af närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
