- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
121

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fastisön, af Johnsen Kap Tordenskjöld. Den 31:sta Juli befann sig
fartyget utanför en liten, mycket låg, 10—15 fot hög ö, hvilken
bildade den yttersta delen af landet mot öster, den samma som
observerats af Johnsen och af honom benämnes Abels ö. Hafvet öster och
norr om denna var isfritt, men på omkring 3—4 sjömils afstånd
derifrån syntes väldiga massor af stor s. k. grundis. Oaktadt det var
segelbart mellan ön och denna samling af isblock, önskade kaptenen
dock vid den tilltänkta färden mot norr helst taga vägen söder och
öster om isen, dels för att hafva rum sjö, dels emedan han förmodade
att öster om denna massa grundis träffa spridd is och här kunna göra
god fångst. Han seglade derför den 31:sta Juli SSO hän, men då
efter det minst 10 sjömil blifvit tillryggalagda, ej något slut på
grundisbältet kunde upptäckas och ej heller någon genomgång mot norr
mellan dessa på minst 30—40 famnars vatten strandade isfjäll, vändes
och styrdes åter mot den lilla ö, från hvilken man utgått. Härifrån
följdes sedan iskanten, hvilken från ön sträckte sig först i nordvest,
derpå i vest till nord och till sist i nord. Freya seglade sålunda med
landet i söder. Efter 15 mils seglats uppnåddes nordligaste punkten
af det längs nordkusten liggande isbandet. Iskanten, som fortfarande
följdes, böjde sig nu mot SV. Efter att hafva seglat flera mil i denna
riktning fick Freyas besättning sigte på landets vestkust, antagligen
samma del, som af svenska expeditionen 1864 och flera fångstmän
blifvit sedd från Spetsbergens östra kust. Iskanten var nu några mil
aflägsen från landet och böjde sig i en vid båge mot norr åt
mynningen af Hinlopen Strait till, utanför hvilket sund Freya befann sig
den 4:de Aug. Åt norr härifrån syntes en mängd grundisblock och
fast iskant. — Freya hade sålunda seglat i en bred isfri ränna,
sträckande sig mellan det nyupptäckta landet och Spetsbergens nordostland.
Nyssnämnda dag tvangs man af en häftig nordostlig storm att styra
åt SO och ankom åter till landets östligaste del och följde derpå
kusten mot SV bortåt det höga fjäll, Kap Tordenskjöld, som man vid
ankomsten den 27:de Juli först fått i sigte, hvarefter man höll sig
längs kanten af den fasta is, som sträckte sig mellan Spetsbergen och
Giles land, och fortsatte i sydvestlig riktning. Mellan Björnön och
Giles ön finnes icke något sund. De äro sålunda icke såsom Altmann
uppgifvit tvenne öar. Söderifrån ser det visserligen så ut, men vid
seglatsen längs norra kusten kunde hela besättningen på Freja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free