Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han med uttalande af ett "Gud bevare konungen och fosterlandet", hvari
alla samfäldt instämde.
Under de dagar, som nu följde, var det mycket lifligt på Polhem,
i det hvar och en flitigt sysselsatte sig att göra den lilla vrå af huset,
hvilken han fått sig anvisad, så treflig som under för handen varande
omständigheter och med de hjelpmedel, som funnos att tillgå, sig göra
lät. Möblemanget i rummen var till en början ej just synnerligen
stort. Helt obetydligt möbler hade medtagits hemifrån, och endast
helt litet kunde erhållas från fartyget. I några rum utgjordes hela
bohaget af sängställen, och i ett par funnos ej tillräckligt många
sådana, i hvilket fall golfvet fick tjenstgöra såsom säng. Vår första
omsorg blef derför att förfärdiga möbler. Härvid måste hvar och en
sörja för sig. De timmermän, som funnos, hade öfvernog af de
arbeten, som voro nödvändiga för det gemensamma. Alla voro också
mycket verksamma. Från morgon till qvällen sågos flitiga snickare i
arbetssalen. En söker förfärdiga ett skrifbord genom att anbringa en
stötta i hvartdera hörnet af en storartad packlår, en annan inventerar
en säng-soffa efter alldeles ny modell, en gör en bokhylla, en ett
tvättställ, åter en annan arbetar på en prydlig hörnhylla eller beqväm
hvilstol, en ger, en annan tar lektioner i hyfvelns handtering, en i den
svåra konsten att såga o. s. v. De funnos också, hvilka åtminstone
stundtals åsågo de andras arbete och af svett drypande ansigten samt
med muntra historier och skämtsamma infall sökte lifva kamraterna.
Ej sällan hände, att dessa ryckte arbetet ur handen på någon, som
ansågs bära sig allt för tafatt och ohändigt åt, gåfvo honom en tillbörlig
upptuktelse för hans tafatthet, grepo sig an att utföra väl, hvad den
andre gjort illa, och befunnos ofta sjelfva vara vida otympligare än den,
de klandrat. En, som någon af dessa dagar gjort ett besök i
arbetssalen i Polhem, sett den lifliga verksamhet, som här utvecklades, den
ifver och tillfredsställelse, som hos alla uttalade sig, hört de glada,
mer eller mindre falskt föredragna visor, som dagen om sjöngos, de
gälla, fulltoniga skrattsalfvorna, de många skämtsamma historierna
m. m. — han skulle ej gerna kunnat föreställa sig, att han befann
sig ibland en skara menniskor, som dagarne förut drabbats af svåra
motgångar och gingo till mötes en framtid, som de väl visste skulle
blifva rik på svåra pröfningar och stora försakelser, för att ej säga
något ännu värre. Men hvar och en af oss ansåg det ej löna mödan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
