Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattendränkta snö, på hvilken podurorna lefde, hade deremot en temperatur
af 0°. Äfven en lefvande mygga sågs bland dem, ehuru som det
tycktes halft stelnad af köld.
"Under återvägen träffade jag närmare fartygen några man från
Gladan och Onkel Adam, som varit ute på ripjagt. En af manskapet
visade mig en "mycket stor ripa", hvars rätta natur dock ögon, näbb
och klor genast röjde. Det var ett ungt exemplar af Strix nyctea,
till färgteckning så förvillande lik en verklig ripa, att misstaget var
förlåtligt för den i zoologien mindre hemmastadde. Fyndet var
särdeles intressant. Ett exemplar af denna roffogel träffades redan 1861
af några fångstmän på toppen af ett kringdrifvande isberg, fäldes och
lemnades till 1861 års svenska expedition. Efter fångstmännens
beskrifning var dock fogeln alldeles förvillad och förbryllad, och
Malmgren inregisterade denna Spetsbergens enda verkligen fångade roffogel
bland de foglar, som tillfälligtvis förirra sig till dessa trakter. Nu
visade det sig tydligen, att Strix nyctea verkligen häckar på
Spetsbergen, och det sannolikt just på de fjäll, som utgöra tillhåll för
riporna, efter hvilkas drägt ugglans är helt och hållet modellerad och
hvilka äfven helt säkert utgöra hennes förnämsta föda. Den nu skjutna
fogelns fullkomligt oskadade kräfva innehöll endast några blyhagel,
härrörande från någon sårad och af ugglan förtärd ripa."
I den förmodan, att det kan intressera våra läsare att erhålla
några meddelanden om Spetsbergens fogelverld, skola vi nu nämna några
ord om denna. Bland antalet af de foglar, hvilka tillfälligtvis anträffas
vid Spetsbergen, men veterligen ej kläcka der, uppgifves ännu en af
roffoglarnes ordning nämligen Jagtfalken, Falco gyrfalco, af hvilken
art ett eller möjligen två exemplar sågos under 1861 års expedition
just i närheten af det ställe, der ofvannämnda fjälluggla sköts af
styrmannen på Gladan. Alla fogelordningar med undantag af simfoglarnes
äro svagt representerade på Spetsbergen. Så eger tättingarnes
ordning endast en representant, den lilla, täcka snösparfven, till hvars
qvitter man så gerna lyss här uppe i den högsta norden, der han är
den enda sångfogeln. Sitt bo bygger han i stenrösen på fjällsluttningarna.
Hönsfoglarnes ordning har likaledes endast en art att uppvisa,
den förut omnämnda Spetsbergsripan (Lagopus alpinus var. hyperboreus),
vadarnes 4, näml. de på Spetsbergen mycket sällsynta
Roskarlen (Strepsilas interpres) och Strandpiparen (Charadrius hiaticula),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
