Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandrare, de enda lefvande varelser i denna isöken, Helt säkert egnade
de ej en enda tanke åt den hemska ödslighet, som omgaf dem, der de
lågo utsträckta på den kalla, mäktiga ismassan, hvilken ödslighet utan
tvifvel skulle hafva framkallat» en rysning hos flertalet menniskor.
Dock — de voro ju vana att tillbringa sin natt under öppna himlen med
drifvan till bädd, och denna natt föreföll dem om ens något, så dock
föga olik de många, de upplefvat i sitt hemlands fjäll, och de
slumrade lika lugnt och ostördt här ute i vildmarken, som andra i sina varma
sängar i bebodda trakter. — Under torsdagen (den 24:de) observerade
de på bergets högsta del spår af renar, gående i sydlig riktning.
Spåren voro bredare och i allmänhet större än de som spetsbergsrenarne
göra, och lapparne höllo derför för troligt, att våra renar gått
fram här. Spåren upphörde emellertid snart, utplånade såsom det
tycktes af snöyran, och kunde sedermera trots ifriga och noggranna
efterspaningar ej återfinnas.
Lapparne fortsatte derför sin vandring åt Wijdebay, nedkommo
till denna fjords östra strand omkring 2 mil söder om det innersta af
de tre yttre isfjällen och styrde derpå sin kosa mot norr. Under de
följande dagarne sågo de skaror af vildrenar. Endast en ren sköts och
af dess kött medtogo de så mycket, som de trodde sig kunna bära.
Krafterna motsvarade dock icke deras förväntningar; bördorna voro för
tunga och de blefvo derför nödsakade att dagen efter den, på hvilken
de lemnat den plats, der renen fäldes, kasta ifrån sig en del af det
medtagna köttet. Kölden var under dessa dagar understundom mycket
besvärande. John förfrös under renjagten fingrarne på ena handen.
Snöyra, blåst och de i deras väg hopade lösa snömassorna fördröjde
och hindrade så deras vandring, att de först onsdagen den 30:de
Oktober återkommo till Polhem.
Uppdrager man på en karta öfver Spetsbergen den väg, dessa båda
lappar gått, utan att fästa sig vid de talrika krokar, de för att komma
förbi glacierer, höga, allt för branta berg m. m. nödgats göra, och mäter
den af dem tillryggalagda väglängden, visar sig denna, alla afvikelser från
genaste vägen oafsedda, uppgå till omkring 150 engelska mil. Vid
pass en tredjedel af denna sträcka vandrade de på inlandsisen. Ett
särskildt intresse eger deras färd just derför, att härutaf möjligheten
att befara denna isöken är ådagalagd och sannolikheten att utan
allt för stor risk och möda kunna uppnå det söder om Wijdebay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
