Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isens privilegierade land kunnat få njuta af detta nöje så ofta och
mycket man önskade, men erfarenheten visade dock, att så ingalunda var
fallet. Den is, som betäckte Mosselbay, var nämligen till den grad
ojämn och hopskjuten, att det var omöjligt att upptäcka en enda fläck
tjenlig för skridskoåkning. — Några af Polhemisterna, som i slutet af
September månad gjort en liten utflygt inåt land, berättade vid sin
hemkomst, att de under sin vandring påträffat ett litet söttvatten,
betäckt med den yppersta skridskois. Denna underrättelse mottogs med
allmän förtjusning, och alla beslöto genast att första vackra dag
begifva sig dit för att åka skridsko. Skridskorna, ty sådana hade
åtskilliga bland oss medtagit i tanke att ofta kunna begagna dem, fram
letades bland packningen, försågos med remmar och slipades.
Hofmästaren fick tillsägelse att göra i ordning ett fotogenkök samt framtaga
och hålla till reds alla de saker, som för åstadkommande af god brylå
äro nödvändiga. En tjenlig dag kom, och vi begåfvo oss gladt åstad,
styrande kosan mot NO öfver den skrofliga is, som fylde Mosselbay,
och de höga snö vallar, som i synnerhet längs vikens stränder
uppkastats af stormen. Efter ungefär en timmes vandring kommo vi till
den lilla glänsande isspegeln. De, som hade skridskor, voro ej sena att
fästa dem under fötterna och göra alla de vackra och konstiga rörelser,
de kunde. De öfriga roade sig under tiden att se på, att "slå
kana" eller öfvervaka brylåns tillagning. Snart blef denna färdig,
afprofvades, befans förträfflig och fick en strykande åtgång. De, som
ej hade skridskor, fingo låna af dem, som egde, sedan dessa åkt så
mycket, de önskade. Vår sydländing, för hvilken detta nöje var
någonting mera ovanligt, visade sig särdeles intresserad och ifrig, ehuru
han, vid sitt försök att åka, fick dela nybörjares vanliga lott. — Ofta
skulle vi helt säkert förskaffat oss denna angenäma och helsosamma
förströelse, men stora snömassor föllo kort derpå och betäckte isfältet,
som dessutom var allt för långt aflägset från Polhem, för att vi oftare
skulle kunnat besöka det.
De promenader, vi, sedan den mörka tiden inträdt, dagligen
företogo dels såsom preservativ mot skörbjugg, dels af behof att åtminstone
en gång om dagen riktigt rensa lungorna från allt det sot och alla
de osunda ångor, som kaminerna inom hus spredo, torde snarare kunna
räknas till vårt arbete än till förströelse, så mödosamma voro de i
synnerhet under polarnatten. Vi aflägsnade oss under dessa vanligen ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
