Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig någon bland oss kunde erinra sig hafva upplefvat. Under
förmiddagen förmådde vi med mycken ansträngning att uppehålla
observationerna, men på eftermiddagen måste de afbrytas. Det var då hardt
när omöjligt att för stormens häftighet och de hopade snödrifvorna
tränga sig fram till magnetiska observatoriet, och hade man lyckats
komma dit, var det dock fullkomligt omöjligt att göra några
observationer, emedan lampan blåstes ut, så fort den tändes. — Dagen derpå,
d. v. s. den 25:te, företedde observatorierna och instrumenten en
sorglig anblick. Magnethuset var till hälften fyldt med snö, och af de
magnetiska instrumenten såg man endast här och der en liten flik, som
stack fram ur snömassan. Termometerburen var alldeles igenyrad och
en och annan termometer borta. Anemometern hade förlorat 2:ne af
sina skålar. Det blå observatoriet hyste en väldig snödrifva. Mest
hade dock det röda — det i hvilket universalinstrumentet var
uppstäldt — lidit. Luckorna voro uppryckta, taket borta och huset fullt
med snö. Taket återfans sedermera ett godt stycke från
observatoriet. Det blef ett hårdt arbete att åter få allting i ordning, snön
utskottad, instrumenten reparerade och instälda på sitt ursprungliga
sätt. Lyckligtvis hade endast vindmätaren lidit någon nämnvärd skada,
och denna blef temligen lätt afhjelpt.
Visserligen voro dessa stormar litet obehagliga, medan de varade,
men helt säkert var det ingen bland oss, som ej med ett visst
välbehag lyssnade till deras tjut. Förklaringen härtill innefattas i dessa
ord, som man ofta hörde yttras, då dånet af stormen blef ovanligt
häftigt: "Ja, dåna på och öppna vägen för fångstmännen."
Fångstfartygens befrielse och dermed befrielse för oss från nödvändigheten
att med deras besättningar dela våra knappa proviantförråd var den
tanke, som mest sysselsatte alla innevånarne vid Mosselbay under förra
hälften af November månad, och de upprepade stormar, som från
månadens början herskade nästan utan afbrott, gåfvo oss också grundad
anledning att hoppas, att denna vår lifligaste önskan skulle
förverkligas. Vindriktningen var just den lämpliga för att drifva från land
de under kusten hopade ismassorna, och vi kunde nästan vara
öfvertygade, att öppet vatten ännu i början af denna månad fans norr och
vester om Norsköarna och att den ismassa, som stängde de tvenne vid
Welcome-point liggande fartygen åt vester till, ej kunde ega särdeles
betydlig utsträckning. Den farhåga, fångstmännen i allmänhet hysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
