Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en öfvervintring på Spetsbergen, lät oss förmoda, att, om endast
dessa båda eller till och med allenast det ena kunde arbetas ut i öppet
vatten, besättningarna på de öfriga fartygen skulle öfvergifva sina
egna fartyg, om dessa ej blefvo fria, och medfölja de eller det andra
till Norge. — Emellertid gjordes vid Mosselbay alla förberedelser för
fångstmännens emottagande. Det var, såsom nämnts, bestämdt, att
ångfartyget Polhem skulle blifva deras bostad under vintern och man
använde alla till buds stående medel för att göra denna bostad så
beqväm, varm och helsosam som möjligt.
Det torde för hvar och en vara lätt att föreställa sig, att vi med
förtjusning mottogo den underrättelse, som en dag meddelades oss, att
hafvet var öppet t. o. m. i närheten af Mosselbay. Det var
styrmannen på Onkel Adam, som uppgaf detta. Han påstod sig hafva sett
eller kanske rättare hört, att isen ute till sjös var skingrad och att
öppet vatten fans föga mer än en mil utanför bayens mynning. Vi
vågade dock knappast förlita oss på detta påstående. Det syntes oss
nästan vara en allt för stor lycka, men då v. Holten, Clase och v.
Krusenstjerna, hvilka kort härpå begifvit sig upp på det berg, som mot
vester begränsade Mosselbay, för att se till, huruvida den förut
lemnade uppgiften om isens läge var grundad eller icke, vid sin
hemkomst berättade, att de vid middagstiden sett öppet vatten och hört
vågornas brus, då fans ej skäl att tvifla längre. Fullständig visshet
erhöllo vi dagen derpå, då styrmännen på Polhem och Onkel Adam
vid en vandring åt iskanten till träffade öppet vatten på ungefär 4
engelska mils afstånd från huset. Långt in i bayen, sade de, hade de
känt isen gunga. — Med spändt intresse afvaktade vi den 10:de
November, den dag, på hvilken fångstmännen enligt aftal med Palander
vid hans besök på Grey-hook skulle ankomma till oss. Öppet vatten
hade nu ryckt oss så nära, att det den 8:de och 9:de November endast
fordrades en fjerdedels timmes ej ansträngd vandring för att nå isens
yttersta kant. Vid huset kunde man tydligt höra vågsqvalpet och den
lösa isens gnissel. — Fångstmännen kommo icke. Ännu vågade vi
dock ej vara säkra för deras ankomst. Drifis eller af oss ej kända
omständigheter kunde hafva uppehållit dem, eller till äfventyrs hade
öppna vattnet närmat sig deras fartyg och fångstmannen dröjt någon
tid i tanke, att vägen till hemmet skulle blifva öppen. Då de
emellertid icke afhördes de närmast följande dagarne, väderleken fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
