Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kylan. Att kasta sig ur sängen, springa genom korridoren och
tillsäga den vakthafvande om eldning, var emellertid blott några
ögonblicks verk, och innan elden var uppgjord, hade man oftast åter
insomnat för att i de flesta fall efter några timmar vakna vid en tropisk
hetta. — Att riktigt sköta kaminerna var ett ytterst svårt problem för
manskapet. Mången fans, som ännu, då expeditionen nalkades sitt
slut, icke hade lärt sig, att kaminens ventil borde fullkomligt tillslutas,
då kolen börjat brinna. Den fick oftast stå alldeles öppen, hvilket
hade till följd, att kaminen inom kort blef glödande och hettan olidlig.
Efter detta tal om hvarjehanda torde det vara skäl att återtaga
berättelsen om islossningen och i sammanhang härmed Gladans och
Onkel Adams tilltänkta hemresa, hvilken ifrigt och stundom ej utan
hetta afhandlades. Den svåra is, som betäckte Mosselbay, bröts endast
ytterst långsamt. Vindarne voro öfvervägande - sydliga och dessa kunde
ej utöfva något synnerligen stort inflytande på den samma. Isens
brytning måste uteslutande åstadkommas genom tidvattensströmningarna
och den i viken insättande dyningen. Emellertid minskades dag för
dag under senare hälften af November afståndet mellan fartygen och
öppet vatten, och den 25:te låg mellan Gladan och det isfria hafvet
en isremsa af endast omkring 100 fots bredd.
Den 27:de gick månen ned och polarnatten, hvilken de, som förr
öfvervintrat i de arktiska trakterna, tecknat så hemsk och fruktansvärd,
skulle nu med nästan hela sitt mörker omsvepa Spetsbergens nordkust.
Förr än månen åter gick upp, skulle fartygen omöjligen kunna anträda
sin resa åt söder. — Det var ute fullkomligt nedmörkt äfven vid
middagstiden. Ännu kände vi dock ej mörkret så särdeles tryckande.
Lyktor använde vi ej, då vi vistades utom hus, utom vid
observationerna och då några mindre föremål skulle uppsökas. Husets närmaste
omgifning upplystes af det genom fönstren utströmmande lampljuset.
Här kunde man gå temligen trygg. Aflägsnade man sig åter från
huset ett längre stycke, måste man alltid vara beredd att stöta emot
något föremål af ett eller annat slag, snäfva och falla om kull. Detta
senare blef inom kort så vanligt, att en bland oss, som en dag, under
det han tillryggalade den lilla sträckan mellan Gladan och vår ö, gjorde
tio ordentliga kullerbyttor och var nära att göra minst dubbelt så
många, t. o. m. icke visade den minsta skymt af missbelåtenhet eller
yttrade ett ord af klagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
