Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrskenen voro visserligen vid denna tid liksom ock under hela
December och Januari samt en del af Februari månad mycket vanliga,
men i allmänhet egde de allt för ringa ljusstyrka för att i någon mera
märkbar grad minska det mörker, som omslöt nejden. Det visade sig
vid alla tider på dygnet och i alla väderstreck, ehuru företrädesvis i
söder. -— Sällan uppträdde de under sin i Sverige mest vanliga form:
en af lysande strålknippen bildad båge, hvilande på en mörk moln-
eller dimbädd, utan oftast såsom ett ljussvagt bräm på molnkanterna
eller såsom långa, fina strålar, än fåtaliga och spridda, än talrika och
i detta fall merendels förenande sig i zenith till en mer eller mindre
fullständig corona. Stundom förekommo åter breda, starkt lysande,
olikfärgade, prydligt liksom veckade, särdeles praktfulla norrskensband,
hvilka sträckte sig öfver en större eller mindre del af södra himlen.
De varade alltid endast en kort stund. — Dessa voro i synnerhet
lämpade för spektral-analytiska undersökningar af ifrågavarande storartade
fenomen och dylika anstäldes äfven så ofta som möjligt. För det
resultat, de lemnade, har Wijkander efter hemkomsten redogjort i en
uppsats benämnd: Om Norrskenets spektrum[1], till hvilken vi hänvisa
den för detta ämne intresserade läsaren.
Ett fenomen, kändt redan från föregående öfvervintringar i de
arktiska länderna, hvilket vi vid ifrågavarande tid och sedan allt
framgent under polarnatten blefvo i tillfälle att iakttaga, vilja vi nu omnämna.
Under våra promenader styrde vi ej sällan våra steg ned till
hafsstranden och vandrade fram och åter på den temligen jämna
strandbrädden. Stranden var i allmänhet betäckt med vattendränkt snö,
hvars temperatur stundom gick ned till —10,2° C. I denna snösörja
uppehöll sig en stor mängd nästan mikroskopiska kräftdjur, å hvilka
vår uppmärksamhet väcktes derigenom, att, då snösörjan omrördes, ett
intensivt, blåhvitt sken utstrålade från den omrörda delen, hvilket sken
vid närmare undersökning visade sig härröra från nämnda slags små
organismer. Det gjorde i sanning ett högst egendomligt intryck att
en mörk och bister vinterdag gå fram längs stranden; för hvarje steg
man tog, stänktes åt alla sidor blåhvita lågor, lysande med ett sken så
starkt, att man kunde vara färdig befara, att skodonen och kläderna
skulle brännas upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
