Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förberedelserna gjordes skyndsamt. Kistan förfärdigades af Gladans och Polhems
timmermän i arbetssalen på Polhem, i hvilket rum samtidigt några
andra voro sysselsatta med att kläda vårt julträd. På aftonen den 21:ste
stod i detta rum en färdig, svartmålad likkista bredvid ett fullklädt
julträd — en skarp och obehaglig kontrast, men dock i visst afseende
ganska betecknande för lifvet i ödemarken, denna må vara belägen
under söderns brännande sol eller försänkt i polarnattens djupa mörker.
Ingenstädes följa vexlingarna så hastigt på hvarandra som här; den
ena minuten är lugn, den andra full med oro, den ena timmen synes
säkerheten till lif och egendom fullt betryggad, den andra sväfva båda
i ögonskenlig fara. Här fordras mer än annorstädes att hålla
nedslagenheten på afstånd och att så fort som möjligt söka glömma det
sorgliga, för att hvarje stund hafva styrka att möta och bekämpa, hvad
inom kort kan komma att inträffa.
Begrafningen firades den 22 December — en dag, som i vild hemskhet
öfverträffade alla, vi hittills upplefvat. Solen var nu som allra
längst aflägsen från vår horisont. Ej en enda, än så svag stråle af
dess ljus nådde oss. Månen var länge sedan försvunnen från den trakt,
der vi befunno oss. Himlen var betäckt af "djupa, svarta moln, som
hindrade hvarje stjerna att sända oss en vänlig ljusglimt och att skingra
om ock aldrig så litet det midnattsmörker, som låg lägradt öfver
Mosselbay. Snön yrde häftigt. Det blåste en våldsam nordvestlig storm.
Kölden var i sjelfva verket ringa (omkring —15° C.), men i följd af
stormen nästan outhärdlig. — Kl. 10 f. m. befunno sig de flesta af
Mosselbayboarne ombord på Gladan. Akten skulle börja. Liket var
stäldt ungefär midt på däcket; akterut stod Gladans chef, bredvid
honom sekonden och på något afstånd från dessa gunrumspersonalen på
Polhem. På ömse sidor om den alla prydnader saknande kistan hade
de öfriga sina platser. I öfverbyggnadens bjelklager, som våldsamt
skakades af de häftiga vindstötarne, hängde en dubbel rad lyktor,
hvilka spredo ett sparsamt, ostadigt ljus öfver kistan och de omkring
denna stående männens skäggiga, bistra och djupt sorgsna anleten.
En begrafningspsalm uppstämdes. Högtidligt, men svagt ljödo de
allvarsamma tonerna genom stormens dån och hemska tjut. Den
presterliga förrättningen började. Aldrig hafva de ord, med hvilka
begrafningsformuläret inledes, gjort på oss ett så mäktigt intryck, som då de
denna nattlika dag af Gladans chef framsades på ett enkelt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
