Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en tik, hvilken kom om bord till oss, just då vi stodo i begrepp att
lemna Göteborg, blef väl mottagen, erhöll namnet Nelly och slöt sig
med synnerlig tillgifvenhet till matrosen Berg; dessutom en lapphund,
lydande namnet Porfy, hvilken medföljt Onkel Adam från Isfjorden,
samt de två förut omnämnda lapphundarne Kepp och Runn. Porfy
stälde sig väl in hos kocken och ville mycket ogerna skiljas från köket,
der han förplägades så väl, att han slutligen för fetmas skull knappast
förmådde röra sig. Kepp hade efter instängningen fått sin vistelseort
på Gladan. Han syntes trifvas väl här, men aflade aldrig sin
argsinthet. Han drog till och med icke i betänkande att murra åt och
försöka att bita fartygschefen. Eget nog var det endast, då man försökte
smeka honom, som han lade sin argsinthet i dagen. Runn, som var
af ett mera menniskovänligt sinnelag, uppehöll sig om dagen i
Kristians och lapparnes närhet och om natten i arbetssalen på Polhem, i
hvilken han ej utan blodig strid lät Porfy inträda, liksom denne med
frenetisk ilska bestred Runn tillträde till köket. Dagliga bataljer
levererades derför mellan dessa begge hundar, och de slogos med en
uthållighet och ett raseri, som var förvånansvärdt. — Tre af de tillkomna
valparne dränktes, de öfriga fyra fingo lefva. Palander bestämde sig
för att blifva herre åt den ena, hvilken erhöll namnet Kepp,
Wijkander för den andre, en lurfvig, trög, godsint liten best, hvilken
benämndes Polle, men sedermera omdöptes till Porfy, Nordenskiöld för den
tredje, en liflig, men ytterst envis baddare, som kom att bära namnet
Mosse. Den fjerde dog inom kort i valpsjuka. Säkerligen kan ingen
göra sig en föreställning om den förströelse, dessa små varelser skänkte
samtliga Polhems innevånare. Om aftnarne i synnerhet var den korg,
der de hade sitt läger, omgifven med en tät krets af åskådare, hvilka
gjorde sina anmärkningar om deras så väl kroppsliga som andliga
utveckling och med liflig uppmärksamhet följde deras mer eller mindre
tafatta rörelser. Ännu lifligare blef intresset för dem, då de började
springa omkring och vilja leka. Hvar och en bland oss gjorde sitt
till för att ordentligt skämma bort dem och-öfverbjöd den andre i
smekningar.
I sammanhang härmed torde det vara skäl att nämna några ord
om våra öfriga husdjur. Vår enda ren trifdes fortfarande väl, var
redan ganska tam och tycktes nu liksom förut hafva god smak för
den medförda renmossan. Den farhåga, man hyst, att det skulle blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
