Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en mängd till julgåfvor afsedda småsaker. Toppen intogs af de
svenska, norska och italienska flaggorna i broderlig förening. — Toddy serveras
åt alla; man dricker hvarandra till och önskar hvarandra en glad och
angenäm helg. Belåtenheten synes allmän; sinnesstämningen blir inom kort
lifvad, ja hög, men uppsluppenheten håller sig dock inom tillbörlighetens
gränser. Julgranen — eller rättare jultallen — tändes, dragspelet låter höra
sina gälla toner och en munter ringdans börjar, i hvilken alla från chefen
till och med lappen, den äldste så väl som den yngste, med eller mot
sin vilja deltar. — Härpå anstäldes lotteri på de i jul trädet hängande
småsakerna: knifvar, borstar, böcker, tobaksstycken, cigarrer, tvålbitar
m. m. Hvar och en fick 3—4 lotter och lika många vinster.
Lotteriet följdes med den mest spända uppmärksamhet. Ju längre tiden
fortskred, ju tätare och mera packad blef kretsen omkring julträdet.
De, som fått i uppdrag att utdela vinsterna, blefvo slutligen alldeles
yra af alla de rop och böner, som från alla kanter nådde dem. —
Lotteriet är slut. Grupper bildas öfverallt i salen, julklapparne visas,
beskådas och lofordas; hvar och en är synbarligen angelägen att låta de
andra förstå och erkänna, att han haft största turen. Lapparne, hvilka
helt visst för första gången deltogo i en fest sådan som denna, strålade
af belåtenhet och njöto med barns hela hänryckning af ståten. De
tre voro utom sig af förtjusning öfver hvad som utfallit på deras lotter.
Så ej den fjerde, Mickel — och ej underligt minsann, då hans vinster
utgjordes af ett stycke tvål, en nageltång och en tandborste, allt saker,
af hvilka han ej ansåg sig hafva behof och hvilkas användning han
knappast kände. Med afundsamma blickar betraktade han de pipor
och tobaksbitar, kamraterna erhållit. — Julborden dukades: manskapets i
salen, gunrumspersonalens i Envalls och Wijkanders rum. Vid det
senare spisade för aftonen äfven underofficerarne. Maten var riklig och
rätterna de i hembygden på denna afton sedvanliga. Lutfisken befans
förträfflig, skinkan åts, oaktadt sin starka transmak, af de flesta med
god aptit, och gröten hedrade Dunder. Den berömdes af
qvickhufvudena bland manskapet både på vers och prosa, hvarvid genom
vändningar de mest djerfva och idéassociationer de mest förunderliga
expeditions- och fartygschefen, läkaren, italienaren och naturforskarne blefvo
föremål för loford och pris på samma gång som gröten. — Festen var
slut, hvar och en hade förfogat sig till sitt, lugnet hade efterträdt
bullret och nu, innan sömnen instälde sig, flögo helt visst de flestas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
