Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ursprungligen var det bestämdt, att det lilla rum i Polhem, som
låg mellan köket och salen, skulle blifva badrum. Af flera skäl
frångick man denna första plan och bestämde detsamma till matsal för
gunrumspersonalen. Tanken på badrum öfvergafs emellertid icke.
Såsom vi förut omnämnt, fans i innersta delen af Mosselbay på stranden
en s. k. rysstuga. Den ansågs kunna inrättas till en förträfflig badstuga,
om den flyttades i närheten af boningshuset. Förflyttningen beslöts
och började också, så snart boningshuset blifvit färdigt och de
mångfaldiga saker, som medförts, hunnit i någon mån ordnas. Arbetet
härmed gaf manskapet sysselsättning en lång tid bortåt. Afståndet mellan
den plats, der rysstugan låg, och den lilla ö, på hvilken vi bodde, var
rätt långt och vägen häremellan dessutom mycket besvärlig i följd af
isens ojämnhet. Många foror kunde ej göras hvarje dag och många
stockar icke dragas för hvarje gång. — Myra, den ursprungligen för
sommaren förhyrde norrmannen, som till yrket egentligen var
timmerman, ehuru han visade sig duglig att utföra arbeten af nästan hvad art som
helst — ena stunden snickrade han, den andra hjelpte han kocken,
åter en annan lagade han ett par stönar, stundom deltog han i
draggningsarbetena, stundom såg han om kaminerna o. s. v. — denne fick
på sin lott att i boningshusets närhet återuppbygga den söndertagna
rysstugan. Han grep sitt arbete an med vanlig ifver och sträfvade
oförtrutet. Fort gick det ej, ty till de många goda egenskaper Myra
egde hörde ingalunda raskhet och fortfärdighet. Polarnatten med sitt
mörker kom, men Myra lät sig ej afskräckas från sin sysselsättning.
Visserligen förklarade han på sitt svårbegripliga språk, att det ej var
så särdeles lätt att skräda timmer, då man ofta knappt såg yxbladet
och än mindre de kritstreck, som skulle följas, då stormen gång på
gång hotade att kasta honom ned från den ställning, på hvilken han
stod, och fingrarne ej sällan voro alldeles stelfrusna, men icke desto
mindre gick han hvarje morgon med gladt mod till sitt mödosamma
arbete och hade alltid ett förnöjsamt ord att säga hvar och en, som
helsade på honom i hans ensamhet. På ett besök och på några
skämtsamma ord satte han alltid stort värde, men i synnerhet om vädret var
svårt. Han var en hedersman, oförskräckt och tjenstvillig och derför
också mycket värderad af alla, men var äfven från de flestas sida
utsatt för litet godmodigt skämt. Huru Myra hushållade med virket
känna vi icke, men allt nog, det befans otillräckligt, och då sådant ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
