Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrustning och de öfriga äro lagen om sysselsatta med bref och
rapportskrifning.
En händelse, som vid denna tid tilldrog sig, anse vi oss ej böra
med tystnad förbigå Vi låta en dagboksantecknare berätta den: "På
middagen kom N. N." — en ytterst ifrig björnjägare, må till upplysning
meddelas — "och berättade för några Gladister, strålande af förtjusning,
att han i dag fått vara med om en ordentlig björnjagt. "Sköt du
någon björn?" tillfrågade vi honom. Nej! "Såg du någon?" Nej! "Nå, såg du
spår efter någon?" Allt jämt nej. — En förträfflig jagt i sanning!
Ombedd att förklara den besynnerliga motsägelse, till hvilken han gjorde
sig skyldig, upplyste han, att i land vid middagstiden starka rop
hördes åt iskanten till, der lapparne och Kristian befunno sig för att
dragga. Strax derpå syntes dessa personer i snabbt lopp komma mot
stranden. Man skyndade dem till mötes och fick veta, att, under det
de som bäst voro sysselsatta med draggningen, en björn helt
oförmodadt visat sig på några stegs afstånd från dem. De hade då upphöjt
några kraftiga rop, dels för att underrätta Polhemisterna, att något
ovanligt inträffat och förmå en eller annan att komma ut, dels ock för
att hålla björnen på vederbörligt afstånd. Men vid närmare besinning
ansågo de det icke rådligt att obeväpnade, som de voro, stanna qvar,
oaktadt björnen ej visade någon afsigt att vilja anfalla dem, utan
begåfvo sig skyndsamt i land för att hämta vapen och gifva de
hemmavarande underrättelse om, att en björn infunnit sig, något som mycket
och länge efterlängtats. Genast efter inhämtande af dessa meddelanden
begaf sig en stor skara, väl väpnad, och deribland den ofvannämnde
N. N. ut till iskanten, men ingen fick se en skymt af någon björn."
En björns uppträdande i vår närhet var emellertid en mycket
glädjande tilldragelse. Jagtlusten, som en tid bortåt varit liksom bortblåst,
vaknade till nytt lif och hvar och en intogs åter af hopp att, om ej
få skjuta, dock åtminstone få se en isbjörn. — Några fångstmän, med
hvilka vi sammanträffade under sommaren och för hvilka vi omtalade
vår förhoppning, att stora skaror af björnar skulle tidt och ofta helsa
på oss under vintern, uttalade härvid såsom sin öfvertygelse, att
visserligen björnar skulle komma på besök under vintern, men ej förr än
polarnatten var slut. Inga björnar hade synts till under den förflutna
delen af vintern, nu då polarnatten närmade sig sitt slut visade sig en
— dessa omständigheter syntes bekräfta fångstmännens förutsägelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
