Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 30:de januari var den svåraste dag, yi fingo upplefva under
hela expeditionen. En af dem, som voro i land, har i sin dagbok
skildrat händelserna på följande sätt:
"Fartygen ligga ännu qvar i Mosselbay; orsaken härtill är lätt
funnen. Det blåser en förfärlig storm från SV. På förmiddagen komma
Nordenskiöld och Parent åter i land efter att hafva tillbragt en svår
och oangenäm natt om bord. Strax derpå börja vedervärdigheterna.
Alla tre fartygen äro i drift, i synnerhet Gladan, som synbarligen
kommer allt närmare stranden i vikens botten. Efter en stunds förlopp
närmar Polhem sig briggen, antagligen för att bogsera den ut på
djupare vatten. Bogseringsförsöket börjar, men misslyckas och måste
öfvergifvas. Stormen är för häftig, sjögången för stark. Allt mer
nalkas Gladan stranden. Vid middagstiden synes den, från huset sedd,
vara denna så nära, att man hvarje stund kan vänta, att den skall
kastas upp på land. De flesta af oss skynda till vikens botten för
att lemna hjelp, i fall den befarade strandningen skulle inträffa. Komna
till vikens inre och så nära fartyget, som möjligt är, finna vi till vår
glädje, att vi misstagit oss, och att Gladan ännu är temligen långt
från land, ehuru dess läge dock är ganska oroande. Huruvida den
står på grund eller ej, kunna vi ej se, och att genom stormen göra
oss hörda af Gladister och af dessa få underrättelse om fartygets
belägenhet, derpå är ej att tänka. Vi återvända derför till huset,
och i skydd af detta följa vi sedermera med den mest spända
uppmärksamhet fartygens rörelser. Några timmar förflyta, under hvilka
allt förblir sig likt. Slutligen mot aftonen minskas stormens
häftighet i någon mån och Polhem närmar sig åter Gladan, och kort derpå
se vi de båda fartygen så småningom nalkas den lilla ö, på hvilken
vi befinna oss. Det är nu nästan nedmörkt, men de på fartygen
tända lanternorna underrätta oss om dessas läge och rörelser. Glada
och under förhoppning, att all fara nu är öfverstånden, gå vi in för
att i lugn och ro äta vår enkla qvällsvard. De flesta af oss hafva
hittills denna dag knappast förtärt en matbit. Efter några minuters
förlopp äro vi åter ute för att förvissa oss om, att allt står väl till, Just
som vi träda ut genom dörren, far en raket hvinande förbi våra öron.
Är detta en glädjesignal eller underrättas vi på detta sätt, att en ny
fara hotar, fråga vi oss sjelfva. "Polhem står bestämdt på grund",
yttrar någon, och orden äro ej väl sagda, förr än alla springa ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
