Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den del af stranden, utanför hvilken Polhem befinner sig. Nedkomna
hit finna vi genast, att allt ej står rätt till. Polhem ligger stilla på
ungefär en kabellängds afstånd från stranden mellan land och en liten
holme på en punkt, som är utsatt för stormens och vågornas hela
raseri. Vi höra några dofva rop från Polhem, men vi kunna ej
urskilja hvad som tillropas oss i följd af stormens tjut, bränningarnas
dån och isens gnissel, hvilket allt i förening bildar en musik af
gräsligaste art. Det gäller att komma fartyget närmare, — men huru?
Från land sträcker sig utåt ett band drifts; på detta skynda vi ut.
Ena minuten äro vi på isflaken, den andra emellan dem. Slutligen
lyckas vi uppfatta följande ord: "kom hit med båt!" I land finnas
endast de tre isbåtarne. Den största af dessa uppsökes, bäres i
språngmarsch ned till stranden och utsättes efter mycket besvär på en punkt,
der sjön går gick mindre hög än annorstädes. Den når lyckligt
fartyget och är snart åter i land, lastad med hvarjehanda proviantartiklar
och åtföljd af ett par andra båtar, likaledes lastade med proviant.
Under ett par timmar fortgår lossningsarbetet. Alla äro sysselsatta.
Somliga anstränga sina krafter till det yttersta för att söka få det på
grund stående Polhem ur sin farliga belägenhet, andra föra den ena
laddningen efter den andra af proviant till stranden och åter andra bära
de i land förda sakerna upp i huset. Strax efter midnatt börjar
Polhem för den hissade stagfocken segla nedåt viken och fäller kort derpå
ankare på en för sjögången jämförelsevis väl skyddad plats".
Till dessa temligen knapphändiga uppgifter foga vi följande,
antecknadt af Palander. "Kort efter det båten, som förde Nordenskiöld och
Parant i land, lemnat Polhem, tillropades jag af v. Krusenstjerna: "Drag
mig längre ut, jag fruktar Gladan hugger i bottnen." Polhems båda
ankare voro ute. Dessa förmådde ej qvarhålla fartyget på samma plats,
utan maskinens hjelp måste anlitas. Under sådana förhållanden var det
lätt att inse, att ett försök att bogsera Gladan skulle blifva fruktlöst. I
följd häraf och då tillika om bord på Polhem för tillfället icke fans
manskap nog för att lätta ankarena, måste jag svara Gladans chef, att
ett bogseringsförsök under närvarande förhållanden icke kunde vågas
utan allt för stor risk för båda fartygen. — Ungefär samtidigt sprang
Onkel Adams ena ankarketting, och detta fartyg hade nu endast sitt
minsta ankare i behåll. Kapten Clase, som genast insåg, att detta
omöjligen i så svårt väder skulle kunna hindra Onkel Adam från att drifva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
