Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som för assimilerande växters lifsverksamhet ansetts erforderlig. — Att
på iakttagelsens väg söka ett svar på denna fråga gjorde den i
expeditionen deltagande, till ofrivillig öfvervintring tvungne algologen
till sin uppgift. Draggningarna fingo i följd häraf en zoologiskt-botanisk
prägel. För många kan det måhända synas, att hvarje draggning
skulle hafva det. Så är dock i sjelfva verket ej fallet. De ställen,
der zoologen erhåller goda skördar, der får oftast algologen föga eller
intet och tvärt om, och de redskap, den ene använder, äro eller böra
åtminstone icke vara lika dem, af hvilka den andre betjenar sig o. s. v.
— De första draggningarna utfördes af Gladans manskap, några (under
senare delen af vintern) af Onkel Adams besättning, några af Polhems
matroser och båtsmän, men de ojämnförligt flesta af de fyra lapparne
och qvænen Kristian. De senare visade sig mycket lämpliga för
dessa arbeten. De omfattade dem med ett intresse och skötte dem
med en omsorg och uthållighet, som förtjenar allt erkännande. Den
23:dje Oktober företogs den första draggningen, och få voro efter denna
tid och till dess isfärden började de helgfria dagar, som icke draggarne
— så kallades för det mesta lapparne och Kristian — vore ute och i
verksamhet. Köld, storm och snöyra försvårade visserligen draggningarna,
men fingo icke göra något afbrott i dem. Var vädret hårdt,
draggades det i det inre af Mosselbay, men var det åter godt, fingo
draggarne befallning att gå så långt som möjligt för att från större djup
upphämta för zoologen välkomna naturalster. Mången gång hände det,
att, då de hemkommit vid middagstiden, de efter en stunds förlopp å nyo
måste ut igen för att inhösta nya skördar. Aldrig hörde vi dem klaga,
hurudant än vädret var. De klädde sig derefter, och då man såg, huru
väl de bonade om sig, behöfde man ej draga i betänkande att låta
dem gå ut, äfven om vädret var svårt. —
Nu hafva draggarne klädt sig och begifva sig ut. Vi följa dem.
Utanför dörren står en pulka. I denna inlägges hela skrap-attiraljen,
bestående af en lång lina, en bottenskrapa af mindre storlek, tvenne
långa och smala isyxor med långa skaft, en hvalrosslans, en omkring
30 fot lång stång och en stor balja, för tillfället fyld med renmossa.
Under det inpackningen försiggår, framleder en lapp renen, hvilken
stått bunden vid ena husknuten, och spänner honom för pulkan.
Dragdonet utgöres af ett starkt tåg. hvars ena ända är fastbunden vid en
gördel, förfärdigad af renskinn. Gördeln trädes öfver renens hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
