Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den kallare tiden, se till, att den vak, i hvilken instrumenten
för angifvandet af vattnets höjd stodo och lågo, icke tillfrös.
Ej alltid var nämnda tub inriktad på tidvattensmätaren; ofta kastades
den om och riktades utåt hafvet, hvilket vi noggrant mönstrade i tanke
och hopp att få se någon större öppning i isen, någon seglare eller
något ångfartyg. Då våra förhoppningar i dessa afseenden svekos,
betraktade vi med stor uppmärksamhet och lifligt intresse de sälhundar,
hvilka lågo här och der på isen. För det obeväpnade ögat syntes de
förhålla sig alldeles stilla, men sedda genom tuben visade de sig vara
nästan ständigt i rörelse. Ån reste de upp hufvudet liksom för att
lyssna, synbarligen fruktande, att någon fiende till deras lugn befann
sig i närheten; än tumlade de om på isen och gjorde härunder de mest
egendomliga rörelser med fötter och hufvud. De flesta sälar, vi sågo
vid denna tid, tillhörde arten Phoca hispida (Ringlad säl). En och
annan Phoca groenlandica (Grönlandssäl) sågo vi också, men aldrig någon
Phoca barbata (Storkobbe).
Efter förloppet af första hälften af Maj inträdde en angenäm
förändring i väderleken. På en tid af ständigt rusk, kall nordvestlig vind,
snöyra, snötjocka och nedmulen himmel följde klara och vackra dagar,
under hvilka ingen molnfläck dolde himlens klara blå eller
undanskymde den strålande solen, och under hvilka luften var så ren, som
den endast kan vara det på Spetsbergen. Så fult detta land syntes
oss vara förut, lika vackert föreföll det oss nu. Foglarne blefvo allt
flera. De små, nätta, för oss så kära snösparfvarne qvittrade så gladt
och behagligt omkring vår stuga, hafhästarne seglade dag och natt
öfver viken och de snöhvita ismåsarne gjorde då och då ett besök hos
oss. I de närliggande fjällen tilltog bullret och larmet dag för dag. — I
SV och V låg dagen om en mäktig, mörk molnbädd, hvilken syntes
bildad af en mängd intill hvarandra stående pelare. Vattensky kallades
den af sjömännen, och den angaf, att öppet vatten fans i vår närhet.
På södra sidan om huset började den ena bara fläcken efter den andra
att visa sig; små vattenpölar uppkommo här och der, och den sura
renmossa, som låg utanför huset, började ryka i solbaddet. — Då och
då syntes praktfulla hägringar, särdeles i NV och N. Mer än en gång
sågo vi åt detta håll ett långsträckt, stort, kuperadt land. Vid
upprepade tillfällen trodde än en, än en annan sig märka ångbåtsrök och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
