Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartyg, medförande lifsmedel till expeditionen, inom kort skulle lyckas
framtränga till Hinlopen, och till ledning för detta skulle nämnda
underrättelser tjena.
En betydelsefull dag var för oss den 23:dje Maj. Då hemkommo
nämligen en del af polarfararne. Alla de hemvändande voro friska
och mycket nöjda med sin färd samt meddelade goda underrättelser
från det Nordenskiöld-Palanderska partiet. Från detta hade de skilts
vid Phipps ö, dit färden gått lyckligt och ganska hastigt, oaktadt isen
omkring Sjuöarna varit af mycket svår beskaffenhet. Deras
meddelanden ingofvo oss den förhoppningen, att våra polarfarare, sedan de nu
tillryggalagt den, såsom vi trodde, svåraste och derjämte utan tvifvel
minst intressanta delen af vägen, skulle komma långt mot norr och
kunna, oaktadt alla motigheter, lemna ett vigtigt bidrag till
polarfrågans lösning — något, som vi i sanning för ett halft år sedan ingalunda
hade vågat hoppas. — Efter dessas återkomst blef det lifligare i
Polhem. Arbetsstyrkan hade fått en tillökning, som var mycket väl
behöflig, om vi skulle kunna medhinna allt, som borde uträttas till den
tid, då vi beräknade att få säga ett gladt farväl till Mosselbay.
Draggningarna, som en tid bortåt bedrifvits lamt, fingo ny fart. De
voro nu i följd af isens betydliga tjocklek — denna uppgick till 6—7
fot — mycket besvärliga, men också af stor vigt och stort intresse.
Under sina draggningsfärder hade lapparne och Kristian alltid bössor
med sig, men ansträngde sig i början förgäfves att komma åt någon
säl eller några foglar. En dag återvände de likväl med, som vi tyckte,
särdeles godt jagtbyte. Två af dem hade, medan de andra draggade,
gjort en tur upp på Ripfjället — så kallade vi vanligen det berg, på
hvilket riporna först upptäcktes af lapparne — och lyckats skjuta
3 ripor och 13 tejstar, af hvilka några bland våra svårast angripna
skörbjuggspatienter fingo en helsosam och god måltid.
Den 25:te Maj sågo vi på detta år för första gången några stånd,
af Skörbjuggsörten, försedda med präktiga, gröna blad, hvilka dock
voro sedan förra året, men skyddade, som de varit, af ett snötäcke,
bibehållit sig, som det tycktes, fullt friska. Dagen derpå funno vi
Saxifraga rivularis, hvilken redan började utveckla sina bladknoppar.
Samtidigt varsnades en liten svart spindel, hvilken var flitigt
sysselsatt att spinna sitt nät i en bergsskrefva. Några små varelser, som
den skulle kunna fånga i nätet, syntes dock ännu icke till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
