- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
294

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nordostlandet utgör den nordligaste af de fyra stora öar, i hvilka
Spetsbergen är deladt. Dess utsträckning är från norr till söder 13
svenska mil, från öster till vester ungefär 16 mil. Hela inlandet
upptages af ett 2- till 3000 fot mäktigt istäcke, till hvilket nederbörden
så väl sommar som vinter medför nytt ismateriel och som derför skulle
oafbrutet ökas, om ej, såsom fallet är vid alla glacierer, ismassan
långsamt men oafbrutet skulle flyta ut till hafvet. Hufvudriktningen af
isströmmen går på Nordostlandet åt öster, och hela dess östra kust
upptages derför af en enda, tvärbrant, från hafvet otillgänglig isvägg,
som, ingenstädes afbruten af bergshöjder eller landtungor, bildar den
bredaste glacier eller skridjökel man känner. Den är t. ex. betydligt
bredare än den af Kane med så lifliga färger beskrifna
Humboldtglacieren på Grönland. Norr ut afslutas deremot Nordostlandets
inlandsis med en jämt och långsamt sluttande dossering, som någon gång når
hafvet, men oftast lemnar en smal, isfri landsträcka långs kusten.
Från denna sida hindras man åtminstone ej af tvärbranta stupor att
framtränga i det inre af landet.

Efter att hafva, för anställande, af geografiska ortbestämningar och
smärre utflykter åt olika håll, uppehållit oss ett helt dygn vid vårt
sista rastställe på nordkusten, bröto vi den 1:sta Juni åter upp [1].
Kosan togs dock numera ej åt öster, utan söder ut, åt ett håll, der
inlandsisen tycktes afslutas mot hafvet med en backe, tillräckligt
långsluttande för upptransporten af våra slädar. Uppforslingen gick raskare
och med mindre svårighet, än vi väntat; men vi hade knappast
framgått några hundra alnar, innan färden vidare för en stund afbröts af
ett vådligt äfventyr, som visade oss, att vi nu beträdt en mark, full
med faror, visserligen ej oväntade, men dock vida svårare än jag
förmodat.

Liksom glaciererna i Skandinavien, uti Schweiz och på Grönland,
äro äfven glaciererna på Spetsbergen afbrutna af springor och klyftor,
hvilka oftast sträcka sig lodrätt tvärs igenom hela den flera tusen fot
mäktiga ismassan. Uppkomsten af dessa klyftor står i nära
sammanhang med ismassans rörelse, och man möter dem derför i mindre
antal der, hvarest glacieren utan afbrott af bergshöjder är utbredd öfver
en vidsträckt, jämn terräng. Med anledning häraf hade man skäl att


[1] Ett utdrag ur nedanstående berättelse öfver vandringen på Nordostlandets
inlandsis har förut blifvit meddeladt i åtskilliga in- och utländska tidningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free