Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned med foten eller halfva kroppen. Vanligen lyckades man dock i
tid att få den andra foten på mer säker botten, eller att med händerna
få tag i någon släde eller någon af kamraternas linor och derigenom
undvika att falla helt och hållet ned. Men äfven detta inträffade ofta,
dock, tack vare draglinornas styrka utan att medföra någon vidare
olyckshändelse. Jag kan ej nog prisa den oförsagdhet, som våra
sjömän härvid visade, och det snart sagdt muntra och skämtsamma sätt,
på hvilket de togo dessa för dem och deras yrke nya och opåräknade
äfventyr.
Luften var under den första dagen af vår vandring på inlandsisen
temligen klar, så att vi hade en god utsigt, hvilken visade, att
strimman af öppet vatten öster och nordost om oss ytterligare vidgats.
Något land i öster eller nordost kunde lika litet härifrån som från vårt
förra rastställe upptäckas. Inlandsisen utbredde sig åt söder och vester,
utan afbrott af några bergssträckor eller s. k. glacierholmar, höjande
sig jämt och för ögat omärkbart till en oöfverskådlig, 2 till 3000 fot
öfver hafvet belägen slätt, långs med hvars jämna yta hvarje vindpust
framdref en ström af fint snöstoft, hvilket genom den lätthet, med
hvilken det trängde in öfver allt, var lika besvärligt för oss, som den
fina ökensanden för resandena i Sahara. Genom detta fina, af vinden
ständigt framdrifna snöstoft blef öfversta lagret af glacieren, hvilket
icke bestod af is, som på Grönland, utan af hårdt packad, bländande
hvit snö, glättadt och poleradt, så att man tycktes framgå på ett
oöfverskådligt fel- och fläckfritt golf af hvit marmor, eller kanske snarare
öfver en hvit sammetsmatta. Vid rastställena gräfdes nästan alltid för
kockens räkning en djup grop i glacierens yta, hvarigenom jag blef i
tillfälle att närmare undersöka glacierisens bildning af snö.
På ett djup af 2—3 alnar öfvergick snön till is, i det att den
ombildades först till ett lager af idel stora, för kristallografens ögon
praktfulla iskristaller, derpå till en kornig ismassa och slutligen till en hård,
sammanhängande glacieris, i hvilken man dock fortfarande kunde märka
talrika blåsor fylda med luft, förtätad af den öfverliggande isens tryck.
När vid isens smältning ishöljet blir för svagt för trycket, springa dessa
blåsor sönder med ett egendomligt knistrande ljud, som man under
sommaren ständigt är i tillfälle att höra från de i fjordarna
kringdrifvande glacierstyckena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
