Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma plats. Hvar slupen är, vet jag icke. Jan. 31:ste. På
förmiddagen vestlig, på eftermiddagen nordvestlig storm. Ingen is är
kommen. Svanen är borta, jag vet ej, hvar den är. Jag skulle ut och gå
i dag, men jag måste krypa in igen; jag var så klen, att jag icke kunde,
stå. Skepparen kan ej lemna sängen. Gud hjelpe oss.
Februari 2:dre. Stark köld. I dag var jag så klen, att jag ej
kunde gå ut. Det var med möda jag förmådde koka litet mat åt oss.
Skepparen ligger i kojen och kan ej komma någonstädes. Det ser
olyckligt ut för oss. Herren hjelpe oss! Febr. 4:de. I dag kom en
stor björn tätt intill dörren. Jag kröp på knä ut med bössan i hand.
Jag måste afskjuta den i dörren för att komma ut. Då jag var
utkommen, fick jag se björnen ned på isen, der han syntes vilja lägga
sig. Jag lossade ännu ett skott, men det var så långt håll. Febr. 5:te.
I dag är skepparen mycket skral. Febr. 6:te. Vi äro lika sjuka som
förut och vi hafva ingen annan att förlita oss till än Gud. Febr. 7:de.
I dag är skepparen mycket dålig. "Döden vises nærmere end Opstandelsen."
Gud vare med oss, det vill jag bedja om. Febr. 8:de. F. m.
vestlig vind, e. m. nordlig storm. Snötjocka hela dagen. Ingen is är
kommen i hamnen. Jag blir sämre för hvarje dag. Nu synes vår sista
stund vara kommen. Sjön är så våldsam, att den går flera famnar till
väders och når nästan upp till tältet. Kommer den hit, äro vi
prisgifna åt döden. Gud vare vår arma själ nådig. Febr. 9:de. I dag
kan jag icke säga något om vädret, ty jag har varit så skral, att jag
icke kunnat komma ut, men jag vet, att det varit snötjocka och jag
tror, att det kommit mycket is. Härpå är jag dock icke viss. Vi
blifva sämre för hvarje dag och se ingen räddning, om ej Gud snart vill
förbarma sig öfver oss. Gud vare vår arma själ nådig, det vill jag
bedja om! Febr. 10:de. I dag vet jag ingenting om väder och vind.
Vi äro så klena, att vi ej kunna komma ut. Jag tror, att "isbaxen"
är kommen, ty vi höra ingen sjögång. Vi se ingenting annat än döden
för oss. I dag hafva vi en gång haft litet eld i kabyssen. Nu kan
jag svårligen hugga någon ved mera. Vi få både frysa och svälta, så
framt Gud ej hjelper oss. Skepparen har nu legat en månad. Gud
vare med oss. Jag tror han hjelper oss. Febr. 11:te[1]. Om väder
och vind kan jag ingenting säga. Vi kunna ej komma ut. Vi äro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
