Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedisning, ofta inom bältet af tunn, nyfrusen is, och bland drifis till
den 5:te Mars, då hafvet vid 75° N. Lat. och 11 2/3° Long. O. från
Greenwich blef isfritt. På aftonen nåddes mvnningen af Belsound.
Packis och stora flak af gammal bayis lågo vid kusten, öfver 2 mil ut
från land. Belsound var isbelagdt. Man försökte framtränga genom
isen vidare för att nå Green Harbour, men ogenomtränglig is sträckte
sig från norra sidan af Belsound i böjd linie mot Sadle point. Den
7:de vid middagstiden nödgades derför kapten Melsom vända, efter att
hafva framträngt till 2½ mil VSV från Alkhornet. Att afsända en
slädexpedition till det inre af fjorden ansågs ej görligt eller rådligt,
då fartyget ej lyckats nå någon hamn [1]."
Sedan de båda vid Greyhook döda begrafvits, lemnade vi sent på
morgonen detta ställe och styrde NO hän. Vårt närmaste mål var
Sjuöarna. Här skulle vi anställa draggningar och afhämta båten Anna
och den depot, som qvarlemnats af isvandrarne. — Vi hade all anledning
att förmoda, att hafvet skulle vara öppet långt mot norr. Från de
höjder, som omgåfvo Mosselbay, kunde ej en isbit upptäckas i nordlig
riktning. Hård och ihållande nordvestlig vind hade ej sällan blåst,
men aldrig hade någon drifis nedkommit till Spetsbergens kust, och
sjön gick för denna vind ej sällan rätt hög: tecken, såsom vi ansågo,
dertill, att isen var långt aflägsen. Vi blefvo derför ej litet förvånade,
då vi redan på höjden af Nordkap, Nordostlandets nordligaste udde,
upptäckte den oss välkända isstrimman och mot norr sågo detta
egendomliga, gulaktiga ljusskimmer, isblink, hvilket alltid under sommaren
här uppe hvilar öfver det isfylda hafvet och lika säkert anger närvaron
af större ismassor, som de djupa, mörkblå, pelarelikt sönderdelade
molnbankar, vattensky kallade, hvilka på andra ställen synas, säga is
hafsfararne, hvar öppet vatten finnes.
Klockan omkring 9 på aftonen den 3:dje voro vi på 80° 42’
nordlig bredd och då äfven i isens omedelbara närhet. Iskanten sträckte sig i
en båge öster och söder om Sjuöarna, och vidare mot NV eller VNV. — De
bland Polhems nuvarande besättning, hvilka ej deltagit i isfärden,
fingo nu med egna ögon öfvertyga sig om isens svåra beskaffenhet.
Visserligen hade vi förut sett svår is, men den var dock
af försvinnande obetydlighet i jämförelse med den, som nu låg framför
oss. Denna utgjordes af väldiga ishögar och isvallar, bildade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
