- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
327

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid Greyhook var isen mycket tät och stor, lik den vi nyss förut
sett vid Sjuöarna. Dimman höll fortfarande i sig; vi sågo endast
några famnslängder framför oss. Att under sådana förhållanden
manövrera ett fartyg fordrar mycken omsorg, vaksamhet och skicklighet, och
dessa egenskaper visade sig också Polhems chef ega. Det var en stor
förnöjelse att se, huru Polhem, utan att en enda gång få en
allvarsammare stöt, smög sig fram i de små öppningar, som funnos mellan de
stora isblocken och breda isflaken. Mången gång tycktes vid första
påseendet vår väg fullkomligt spärrad, men vid närmare granskning
upptäcktes alltid någon ränna, nog stor att rymma vårt lilla fartyg. —
Så gick det under några timmars tid framåt än med full än med ytterst
ringa fart i tusen svängar och krokar. Så småningom blef emellertid
isen öster om Greyhook glesare, och omsider framgick Polhem i isfritt
vatten. — Nu var att afgöra, hvarest vi befunno oss. Land kunde vi
ej se. Besticket, som det heter på sjömansspråket, afgaf att vi voro i
mynningen af Mosselbay, resultatet af anstälda lodningar åter, att vi
befunno oss på något annat ställe. Det blef i följd häraf nödvändigt
att vänta, till dess vi fingo land i sigte. Åter en lång, oroande väntan
— oroande emedan vi hade att frukta, att isen bakom oss slöt sig
tillsamman och hindrade oss att återvända. Kanske voro vi t. o. m. på
alla sidor omgifna af is och måhända skulle vi, om dess läge genom
vind eller strömsättning ändrades på ett för oss ogynsamt sätt, efter
några timmars förlopp se oss ur stånd att tränga vare sig fram eller
tillbaka. — Tio eller elfva timmar förflöto, innan dimman lättade och
land framskymtade. Mot norr låg till vår glädje en vidsträckt isfri
vattenyta. Landets utseende gaf anledning att antaga, att vi befunno oss
utanför Mosselbay. Vi styrde derför söderut. Dimman omsvepte oss
dock efter en kort stunds förlopp å nyo. Detta oaktadt fortsattes färden.
Snart hörde vi emellertid ett brusande ljud, liknande det, som
åstadkommes af en fjällbäck, hvilken störtar sig utför en brant bergsida.
Vi voro sålunda nära land, hvilket ock lodningen angaf. En båt
utsattes. "En obekant strand på några kabellängdefs afstånd", rapporterade
båtföraren. Kursen ändrades, men äfven åt det håll, åt hvilket vi nu
gingo, träffades efter några minuters förlopp land. Vi började
verkligen befara, att vi icke vore i Mosselbay, men lyckligtvis framstucko,
just som vår ovisshet var som störst, några välbekanta bergtoppar ur
dimman, och anblicken af dessa sade oss, att vi verkligen kommit dit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free