Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långs med marken, öfver hvilken den endast höjer sig ett par tum.
Den är tydligen en förkrympt lemning från forna, i klimatiskt
hänseende mera lyckliga tider.
Efter en stunds rast vid Kolbay rodde vi vidare till den udde
(Kap Heer), som på östra sidan begränsar Green Barbour och som
benämnts efter den berömde vetenskapsman, professor Heer i Zürich,
som på ett så mästerligt sätt utredt den högsta nordens forna flora.
Här hade ett sällskap af hvitfiskfångare slagit sig ned. Dessa berättade
oss, att ett mäktigt kollager, som hittills undgått vår uppmärksamhet,
låg blottadt vid den branta strandafsatsen, strax vid inloppet till Green
Harbour. Stället besöktes genast, och jag hade det nöjet att finna ej
allenast ett ganska mäktigt och lätt tillgängligt kollager utan äfven en
mängd miocena växtlemningar i den omgifvande skiffern.
Den 28:de Juli afreste vi från Kap Heer och rodde till Kap
Staratschin, hvarest jag stämt möte med Polhem, som äfven träffades på
utsatt tid och ställe."
Ungefär samtidigt som Nordenskiöld och Wijkander anträdde nu
omnämnda färd, afgick ett annat parti af Polhemisterna till "kolonien
eller Svenska huset" vid Kap Thordsen för att uppgöra en förteckning
pä de lifsmedel, som ännu funnos der och taga i betraktande
skådeplatsen för vinterns gräsliga tilldragelser.
"Detta [1] hus hade blifvit uppbygdt af ett svenskt bolag, som
bildats för att tillgodotaga åtskilliga härstädes förekommande fosfatförande
lager, hvilka först upptäcktes af Nordenskiöld under den svenska
expeditionen till Spetsbergen 1864 och sedermera på bekostnad af
åtskilliga för saken intresserade affärsmän närmare undersöktes år 1870
af A. G. Nathorst och H. Wilander. Deras undersökningar visade,
att man i den alpina triasformation, som förekommer på Spetsbergen,
träffar en följd af lager, som äro utomordentligt rika på fosfater, hvilka
dels förekomma som större koprolitbollar eller som små runda
koprolitkorn, inblandade i en svart lerskiffer, dels bilda egna lager, bestående
af bituminösa koprolitkorn, sammanbundna af kolsyrad kalk, motsvarande
50—53 % trebasisk fosforsyrad kalk. Om stenen efter upphettning
vid en temperatur, tillräckligt stark att utdrifva kolsyran från
kalken, men ej så stark, att hela massan blir dödbränd, får ligga en
tid i fuktig luft eller vatten, så faller den fullständigt sönder till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
