Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En häftig blåst tvang oss att gå till ankars i Gresn Harbour.
Trakten häromkring hade nu ett helt annat utseende än när vi sista
gången besökte den. Marken, som då betäcktes af djup snö, var nu bar
och beklädd med ett grönt mosstäcke på hvilket ej få blommor prunkade.
Här togo vi om bord för att öfverföra till Norge 6 stycken
fångstmän, hvilka utgjort en del af besättningen på jakten Haabet, hvilket
fartyg den 30:de Juni blifvit sönderkrossadt af isen på Spetsbergens
östra sida. Besättningen räddade sig i båtarne, somliga begåfvo sig in
i Belsound, de andra till Isfjorden.
Först den 30:de Juli på morgonen kunde vi fortsätta vår färd.
Samma dag på qvällen ankrade vi i Recherchebay i Belsound.
Om arbetena härstädes berättar Nordenskiöld:[1]
"Strax efter det ankaret fallit, lät jag bemanna en af båtarna och
rodde, försedd med tält och proviant för ett par dagar, till det ställe,
der jag 1858 funnit en sandsten med kolbitar, i hvilka små korn af
retinit funnos insprängda. Tiden hade då ej medgifvit en närmare
undersökning af stället, men då allt kol, som vi dittills funnit på
Spetsbergen, var miocent, antog jag, att dessa lager, som tydligen bildats
senare än de i dem inneslutna rundade kolbitarna, skulle vara
post-miocena. Jag hoppades nu på detta ställe få nyckeln till förklaringen af
den märkliga klimatförändring, som polartrakterna undergått sedanden
tertiära tiden. Denna förhoppning uppfyldes visserligen icke, men jag
fann i stället härstädes, just i granskapet af ankarplatsen för flera
föregående vetenskapliga expeditioner, det kanske rikaste fyndstället för
miocena växter i hela polarbassinen. Då jag längre fram kommer att
i ett sammanhang lemna en framställning af Isfjordens och Belsounds
geologi, vill jag här blott nämna, att klipporna vid Kap Lyell, så har
jag benämt detta märkliga fyndställe, på en sträcka af öfver hundra
meter bildar ett enda kolossalt herbarium, i hvilket hvarje blad talar
derom, att den glacialperiod, som nu råder i den högsta norden,
tillhör det senaste geologiska tidskiftet och att man, för att få ett
motstycke till den härliga vegetation, som fordom rådde i dessa trakter,
måste gå till länder långt söderut. Lagren vid Kap Lyell mellanlagras
på åtskilliga ställen af några smala obetydliga kolband, och sandstenen
är ofta så fullsatt med rundade retinitförande kolbitar, att ett verkligt
kolkonglomerat uppstår. Några brytvärda kollager förekomma deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
