Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Man kan ej beskrifva med hvilken möda och fara
invånarna söka dessa foglar (lomvian) på de höga och branta bergen,
af hvilka många äro mer än två hundra famnar höga. Också
äro icke alla färingar skickliga härtill, utan det är vissa personer,
hvilka hafva anlag dertill af naturen, och dem kallar man
»fogelmän». De utföra detta farliga arbete på två olika sätt, ty
antingen stiga de nedifrån upp på dessa höga berg, hvilka äro så
branta som en mur, eller ock släppa de sig med ett rep
ofvanifrån ned mellan klipporna. När de uppstiga nedifrån, hafva de en
stång, som är 11 till 12 alnar lång och i ena ändan försedd med
en hake af jern. Denna stång fästes af dem, som befinna sig
nedanför, vare sig i en båt eller på klippan, vid fogelfängarens
lifbälte eller vid ett rep, som han har om lifvet, och sålunda hjelpa
de honom till en början upp på den högsta afsats de kunna nå
och der han kan finna fotfäste. Derefter äro de äfven en annan
behjelpliga att komma upp. När nu de båda männen äro uppe,
har hvar och en af dem sin fogelstång i handen och ett långt tåg
hos sig; deraf taga de båda hvar sin ända och fästa den omkring
lifvet och stiga på sådant sätt så högt upp de kunna komma. De
påträffa ofta svåra ställen, men då hjelper den ene den andre, och
dervid tillgår så, att den ene sätter sin stång under ändan af den
andre och skjuter honom sålunda så högt han förmår, tills han
uppnår en högre afsats. Denne drager då sin kamrat till sig med
det omkring lifvet fästade tåget, och härmed fortfara de båda, tills
de uppnått den höjd, der foglarna hafva sina nästen, hvarest de
då kunna efter behag förfara med foglarna. Men emedan det
finnes många farliga ställen bland klipporna, i hvilka de måste klättra
omkring, så uppsöker den ene af dem en säker och beqväm plats,
hvarest han kan hålla sig fast, tills den andre har kommit öfver
den farliga punkten. Händer det emellertid, att han det oaktadt
slinter och faller, så uppehåller den andre honom med det om
lifvet fästade tåget och hjelper honom åter upp. När han hunnit
förbi den svåra punkten, så gör han i sin ordning sig fast vid en
sten, tills äfven den andre öfvervunnit faran. På sådant sätt klättra
de allt vidare och uppsöka foglarna så länge och hvarest det synes
dem lämpligt. Tyvärr händer det dock ofta att, om den ene icke
står fast eller om han icke är stark nog för att uppehålla den andre
i fallet, så nedstörta de båda och slå ihjäl sig mot klipporna. På
sådant sätt omkomma några hvarje år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
