Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudmund Gudmundsen och Thorvaldr Brockman, hvilka såsom
translatorer i Antiqvitets-collegio varit tjenstgörande, ej litet bidragit,
äfvensom Jonas Eghardsen, Magnus Benedictsen, Isleif Thorleifsen,
Ejnar Ejnarsen, Arnas Håkansen, Frants Jacobsen och Thord
Thordaksen vid dessa handlingars förskaffande med hjelpsam hand
biträdt, så väl under Antiqvitets-collegii varelse i Upsala, som efter
dess förflyttning till Stockholm.
Detta gjorde äfven i Danmark så mycken uppmärksamhet,
att Christian V 1685 d. 4 april, jemte ordres till landtfogden
Heideman på Island att biträda Thomas Bartholin i isländska
antiqviteters samlande, på det strängaste förbjöd att derifrån till
främmande förhandla eller utföra några skrifna historier eller
traktater om landet.
Stockholm så väl som Kjöbenhavn hade således redan bekommit
i förvar en stor del af de gamla isländska handlingar, då
Arnas Magnæus med Paul Vidalin 1712 for öfver från Island till
Kjöbenhavn, men de uppsnappade så hvad af dem kunde vara
öfrigt, att nu svårligen en handskrifven saga är att se i landet, och
fick jag, oaktadt all möda, ej köpa mer än ett ofullständigt
exemplar af Sturlungasagan».[1]
Det kan vara hårdt nog för ett land att på detta sätt
förlora urkunderna till sin litteratur, men för densammas
förvarande från glömska, har det dock helt säkert varit
gagneligt. Intresset för de gamla handskrifterna tyckes
nämligen efter boktryckarkonstens införande i Island hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
