Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenytan och bragte de ej allt för hårdt strandade isslottens torn
och tinnar till en långsam, majestätisk helsning.
Jagten lemnade den medföljande zoologen ett ganska
rikt utbyte af foglar, och sedan vi kommit i land,
tillräckligt med ripor åt kocken. Våra eskimålotsar voro utom
sig af förtjusning öfver den säkerhet, med hvilken
Kolthoff fälde foglar i flygten, i synnerhet när en stor mås för
ett väl riktadt skott nedföll stendöd midt emellan oss i båten.
Inne i fjorden landade vi för några ögonblick vid ett
ställe, der en mängd eskimåfamiljer slagit upp sina
sommartält för jagt och fiske. De väntade ej främmande och
voro ovanligt ruskigt klädda, så väl män och qvinnor som
barn. Men att det vackra könet äfven hit medfört medel
till pynt visade sig snart. Några timmar efter det vi
slagit upp våra tält på fjordens norra strand, midt emot den
lilla eudialyt-ön i bottnen af fjorden, kom nämligen en,
hufvudsakligast med qvinnor lastad umiak till oss. Dessa, som
slogo sig ned i vårt granskap, voro nu omsorgsfullt klädda,
och en del halfblodsflickor täcka nog, med sina bruna ögon
och friska, fylliga, nästan europeiska anletsdrag. Den rena
eskimåtypen är dock ytterst ful, ej allenast i européernas
ögon, utan numera, efter hvad det påstås, äfven i
infödingarnas egna. Mina båda lappar följde med på denna
utfärd. Märkvärdigt nog märkte eskimåerna genast, att dessa
voro af en annan ras än vi andra, samt betraktade dem
utan vidare som landsmän. Häröfver var den yngre
lappen i början föga smickrad, men snart nog, kanske till
följd af trollmakten från ett par bruna, ej just blixtrande,
men helt säkert hjertegoda ögon, fann han sig i
»kusinskapet» och blef sedermera en artig och ridderlig kavaljer
för alla de sälskinnsbeklädda sköna, med hvilka vi under
resans återstående del kommo i beröring.
Tillgång på fisk var här så riklig, att man kunde först
sätta grytan på elden, sedan sända ut båten att fånga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
