Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Kornerup, hvilka till Grieseckes ännu väl bibehållna C
fogade ett K och ett S samt ombyggde »Ruhebanken» till
en stenvarde. Alla voro slagna af den storartade utsigt,
som man hade härifrån. Jag skall såsom ett prof på
Gieseckes stil här meddela hans dagboksanteckning om stället:
»Då jag var på toppen, började det med vestlig vind att snöa,
medan det i dalen regnade. Molnens glidande förbi solen, snö och
solsken i samma ögonblick låta sig lika litet beskrifva som den
storartadt sköna utsigten till den aflägsna inlandsisen, till de i
öppna hafvet simmande isöarna, hvilkas silfverglans bländar ögat,
till Kangerdluarsuks dystra, lodräta afgrunder, till Kirkefjeldets
midt emot belägna, hvita, kala granitmur, i hvars klyftor de
mjölkhvita snövattnen samla sig och med fruktansvärdt brus störta
ned genom de söndersplittrade klippmassorna, än lodrätt än i
ormlika vindlingar mot den stora fjorden. Den hvita haren, den
blåa räfven, ripan och den stora hvita ugglan äro de enda varelser,
som lifva dessa öde klippor. Med mycken möda klättrade jag ned
på Redekammens södra sida genom klyftor och afgrunder och kom,
sedan jag arbetat mig genom vattenfallet, trött och våt kl. 10 e. m.
till mitt tält. Mina grönländskor höllo just på att med bästa aptit
förtära en rätt af råa och otvättade harinelfvor, blandade med
kråkbär och tran, och unnade mig gerna sjelfva köttet! De gustibus
non est disputandum, tänkte jag.» [1]
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
