Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd malmprof från trakten kring Julianehaab i Sydgrönland
och med en last af omkring 5 tons grafit från ett på
Noursoak-halfön någon tid förut af H. Rink upptäckt
grafitlager. Denna i geologiskt hänseende mycket märkvärdiga
grafit hade ett lofvande utseende, men befans vid profning
i England för hård för att kunna betinga det höga pris,
man påräknat. Detta »Fortunas» första missöde nedslog
dock icke Lundts och hans medintressenters förhoppningar.
Han företog året derpå, 1851, en ny grufbrytningsexpedition
till landet med skonerten Fiirkløveren. Deltagarne
voro, utom fartygets besättning, Lundt sjelf, fabrikanten
Ibsen, juveleraren Prahl samt kandidaten Friis med sex
grufarbetare från Norge. Denna gång ville man bearbeta
en koppar-anledning i granskapet af Julianehaab, som
högtidligen öppnades den 19 okt. 1851 och kallades »Konung
Fredrik VII:s grufva». Men ej heller denna skärpning
blef lönande, lika litet som en af grönländaren Josua nära
Kap Desolation mellan Julianehaab och Frederikshaab
upptäckt kopparanledning, i hvilken kand. Friis med 8 à 10
man skärpte under år 1858—1854. År 1854 kom en af
deltagarne i Lundts första resa, engelsmannen Tayler, med
några norska arbetare till Grönland för att vid sidan om
det nuvarande kryolitbrottet skärpa efter tennmalm och
silfverhaltig blyglans. Hans resa blef i mineralogiskt
hänseende vigtig genom upptäckten af åtskilliga intressanta,
men tekniskt värdelösa mineral. Malmutbytet blef deremot
ytterst obetydligt, och det lilla som erhölls gick förloradt
derigenom, att båda de fartyg, »Fiirkløveren» och
»Aarhus», som skulle öfverbringa malmen till Europa, förliste
redan vid Grönlands kust. Härmed var den egentliga
malmbrytningen på Grönland afslutad. Alla förhoppningar att
från landet erhålla några lönande guld-, silfver-, koppar-,
tenn- eller bly-malmer hade blifvit fullständigt svikna. Det
var dock just vid denna tid, som en verklig grufdrift på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
