Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manhängande sten- och grusvallar. Ej heller ser man
moräner på inlandsisens yta annat än i granskapet af land
eller af holmar i isfältet. Moräner äro mer kännetecknande
för smärre skridjöklar än för den egentliga inlandsisen.
Ett obetydligt stycke innanför dess rand söker man
förgäfves en sten så stor som en ärt.
Att glacierelfvar någon gång utsvarfvat jättegrytor kan
ej betviflas, men oftast hafva dessa vackra bildningar ej
något sammanhang med glacierer. De uppkomma öfver
hufvud på sådana ställen, der vatten med inblandadt grus
på ett eller annat sätt en längre tid är i roterande rörelse
på samma ställe, t. ex. genom vattenhvirflar i forsar, genom
vågsvallet vid stranden och t. o. m. genom den roterande
rörelse, som vinden meddelar åt vattnet i fördjupningarna
på en granitklippa.[1] Någon annan rol hafva de rundslipade
stenar, som ofta träffats i jättegrytor, icke spelat vid deras
bildning, än att samma roterande rörelse i vattnet urslipat
grytan och rundslipat en sten, som tillfälligtvis funnits i
den fördjupning, hvilken utgjort början till grytan. Med
en käpp, litet sand och tillräckligt tålamod kan man borra
ett hål i en granithäll, men med tillhjelp af ett större
stycke granit lyckas det knappast. Det är vattenblandad
sand, ej stora stenar, som utgjort slipmaterialet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>