Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många andra, det riktigaste utgör en medelväg emellan
ytterligheterna. Men i min ifver att nedpruta glacialisternas
allt för äfventyrliga förslagsmeningar och öfverdrifter gick
jag för långt åt motsatt håll.[1] På de grunder, som i
reseprogrammet finnas angifna, började jag att betvifla, att
uppkomsten af en ishöljd kontinent var möjlig under
sådana atmosferiska förhållanden, som för närvarande finnas
på jordytan. Detta blef hufvudanledningen till 1888 års
Grönlandsexpedition och framför allt till den färd jag nu
går att beskrifva.
Men innan jag börjar skildringen af min egen
isvandring, anser jag det vara min skyldighet att med några ord
redogöra för de försök, som förut gjorts att lyfta slöjan
från isöknens hemligheter.
Redan året efter det,[2] då danska regeringen nödgades
öfvertaga handeln på Grönland, gjorde densamma allvarliga
och kostsamma anstalter att från Godthaab på Grönlands
vestkust framtränga till ostkusten, der man var öfvertygad,
att den gamla Österbygden varit belägen, och dit man så
många gånger förgäfves sökt framtränga med fartyg.
För detta ändamål öfversändes (1728) elfva hästar från
Europa till Godthaab. Med dessa skulle Grönlands förste och
siste guvernör, major Claus Enevold Paars, rida tvärs öfver
inlandisen till landets ostkust, och att det vid detta tillfälle ej
ensamt varit fråga om en geografisk färd utan om ett litet
eröfringståg i smått, kanske om anläggning af en militärkoloni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
