Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi med mycken svett och möda ändtligen uppnådde fram emot
klockan fyra.
Här föllo vi i förvåning öfver den vidsträckta utsigten åt alla
håll, i synnerhet åt det ofantliga isfjellet utmed kusten och öfver till
Osterbygden, hvars fjell liksom dessa voro snöbetäckta. I början
förekom det mig, som om det icke kunde vara mer än fyra till
sex mil dit öfver. Men då jag tydligt kunde se fjellen vid
Godthaabs koloni, hvilka föreföllo ganska stora, och tog i betraktande
afståndet till dem, måste jag naturligtvis komma på andra tankar.
På bergets topp stannade vi till klockan 7 på aftonen. Under tiden
använde jag mina ögon på bästa sätt, både med och utan fjerrglas,
och slutade med att till grönländarne hålla ett tal, hvilket
handlade om Österbygdens forna bebyggare och om deras så väl timliga
som andliga välgång. Emellertid gick solen ned, hvarför vi gingo
ett stycke utför berget och lade oss till hvila. Jag för min del
sof icke mycket den natten, dels för mångt och mycket, som rann
mig i sinnet, dels till följd af den stränga kölden.
Den 6 september på morgonen vid solens uppgång blef jag
strax invid vår lägerplats varse en ren, hvilken jag sköt, och då
jag icke på fem dagar smakat något varmt, drack jag en god
portion af det ännu varma djurets blod, hvaraf jag alls icke befann
mig illa. Grönländarne fingo också en god frukost deraf och togo
en bog med sig; resten lemnades åt himmelens foglar, efter som vi,
i följd af de besvärliga vägarna, icke kunde föra särdeles mycket
med oss.
Ehuru jag gerna skulle velat gå en dagsresa längre in på
isfjellet för att något så när kunna beräkna afstånden, måste jag
dock tänka på återresan af många skäl, hvaraf ett var mycket
vigtigt. Vi gingo nämligen så godt som barfota. Ehuru hvar och
en af oss viel resans början var försedd med tvenne par goda
stöflar, voro nämligen dessa redan alldeles utnötta mot skroflig is och
hvassa stenar, och då den medföljande flickan till all olycka tappat
sina synålar, kunde vi icke få någonting lagadt, hvarför vi blefvo
mycket bekymrade. Dock tröstade vi hvarandra med skratt, då vi
sågo våra nakna tår fram titta ur stöflarna.
Men det är sant, jag hade så när glömt att beskrifva den del
af Österbygden, som jag kunde se och såg härifrån berget. Först
skall jag dock ha äran säga, att jag icke hade någon kompass med
mig och derför ej kan gifva någon tillförlitlig pejling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
