- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
151

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lodrätt fall ned i djupet. Ett annat mindre rikt, men äfvenledes
högst märkvärdigt vattenfall upptäckte vi den följande dagen, då vi
under middagsrasten med kikare granskade våra omgifningar. Vi
sågo nämligen en pelare af vattenånga uppstiga från isen ett stycke
från vår rastplats, och då stället ej låg långt ur var väg, styrde vi
vår kosa der förbi, i hopp att få se ett nytt vattenfall, att döma
af dimpelarens höjd, ännu betydligare än det nyss beskrifna. Vi
misstogo oss dock: endast en mindre, ehuru i alla fall temligen
vattenrik elf störtade sig här genom azurblåa klyftor ned i ett djup,
från hvilket intet stänk åter hann upp till fallets mynning. Men
i stället framsprang strax invid, från ett annat mindre hål i isen
en intermittent luftblandad vattenstråle, som, af vinden förd hit
och dit, med sitt stänk fuktade de omgifvande isklipporna. Vi
hade här midt i inlandsisens öken en springbrunn, efter
beskrifningen att döma, snarlik Islands af vulkanvärmen framkallade Geysir.

För att om möjligt undvika den isklippterräng, som under
bortfärden i så hög grad tagit vårt tålamod och våra krafter i
anspråk, hade jag för återvägen valt en mera nordlig kurs, i afsigt
att söka komma ned från isblinken något högre upp på den isfria
landsträcka, som skiljer inlandsisen från Disko-bugten. Isen var
här, på några alnshöga istufvor när, flerstädes så jemn som ett
golf, ehuru ofta genomkorsad af mycket stora, farliga klyftor, och
vi voro dessutom så lyckliga att genast träffa på ett ställe, der
is-sluttningen mot land var så jemn och föga sluttande, att man
kunnat köra uppför den med fyrspann.

Besvärligare blef den återstående land vandringen till följd dels
af markens ytterst kuperade beskaffenhet, dels af de många
glacierelfvar, som vi här, med vattnet högt öfver stöfvelskaften, måste
öfvervada. Slutligen träffade vi, kort innan vi nådde tältet, en så
stor; med lervatten fyld glacierelf, att vi efter många misslyckade
försök måste uppgifva hoppet att finna något vadställe öfver den.
Vi nödgades derföre åter klättra högt upp på isblinken för att
något längre fram, sedan vi passerat elfven, åter söka oss ned, och
denna gången blef nedklättringen vida svårare än första gången.

Efter återkomsten från denna intressanta utflygt i
Grönlands förut nästan som otillgänglig ansedda isöken,
framträngde jag ännu en gång under 1870 års expedition
till inlandsisens rand vid ett af de ställen, der tusentals

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free