Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Obehaget af vistandet här förökades deraf, att strömmar af regnvatten och
upplöst snö oupphörligen flöto genom tältet. Vi försökte dock på
bästa sätt att uppehålla modet, och för att fördrifva tiden gjorde
vi oss af papper ett schackspel samt kort att spela med. Så ofta
vädret tillät det, företogo vi utflygter på klippan, hvars topp vi
uppnådde flere gånger; der reste vi en varde, hvari vi nedlade
en kort beskrifning på vår vandring, innesluten i en förseglad flaska.
På dessa utflygter samlade vi litet fjellsyra, men det var en knapp
och föga närande kost. Vårt tält stod sig ganska bra. Vi hade
stöttat det på bästa sätt, och lyckligt var det, att vi lågo i lä om
klippan, ty stormen öfvergick flere gånger till orkan, och för att
hålla qvar slädarna och bagaget var det nödvändigt att belasta dem
med stora stenar.
Vi hade vår lägerplats på klippan i, omedelbart vid isens rand,
nere i en dal, hvars östra sida utgjordes af fjellet, medan isen vester
ut höjde sig med en stigning af omkring 17°, hvilken dock blef
mindre, ju högre upp man kom. Ändtligen på eftermiddagen den 7:de
dagen tycktes vädret bli bättre, och vi begåfvo oss upp till varden,
men luften var ännu så tjock, att vi icke kunde se synnerligen långt.
Dock beslöto vi att, om vädret ej bestämdt hindrade det, anträda
återfärden nästa, dag, äfven i fall vi ej skulle lyckas att få någon
vidsträcktare utsigt öfver inlandsisen, ty provianten var nu så
förminskad och våra krafter så medtagna af svältkuren, att vi ej tordes
uppskjuta hemresan längre. Påföljande morgon var vädret lyckligtvis
klart, och jag steg genast upp till varden, från hvilken jag nu hade
en utmärkt utsigt öfver landet. Inlandsisen låg med sin oändliga
yta utsträckt framför mig, och emot öster steg den, så långt ögat
kunde nå, allt högre och högre, tills den sammansmälte med
himmelen vid en horisont, som låg betydligt högre än min ståndpunkt,
hvars höjd öfver hafvet var 4,960 fot. Med undantag af de
fjelltoppar, som tillhörde samma grupp som det fjell, på hvilket vi
befunno oss, syntes öster ut intet isfritt land. Vår förmodan, att de
fjell, som Dalager sett, och hvilka han antog ligga på Grönlands
ostkust, voro desamma som de, på hvilka vi nu befunno oss, blef alltså
bekräftad. Öster ut var isen på flere ställen ytterligt
söndersplittrad, och det såg ut, som om fjell under isen stego nästan upp till
dess yta och voro på väg att tränga fram som nunatakker. En
storartad anblick erbjödo de oss närmast omgifvande nunatakkerna.
Allvarliga uppstego ur isen i en båge en rad stora, mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
