Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de hade tagit bort den för att använda den vid sin fångst.
Dock antager jag, att de skulle lagt den tillbaka igen, om de hade
lemnat tältplatsen.
Det gälde nu att i dimman, som var så tät, att man blott
kunde se tjugo steg framför sig, finna ned vägen till tältplatsen, och
svårigheten förökades ännu mer derigenom, att vi måste kringgå
en af klyftor genomskuren sträcka, i stället för att gå rakt på vårt
mål. Vi hade dessutom sedan föregående eftermiddag förlorat fjellen
ur sigte, så att vi ej riktigt visste hvar vi voro; för att återfinna
tälten måste vi derför förnämligast lita på instinkten.
Denna den sista dagen af vår vandring var nära att blifva
ödesdiger för oss. Den terräng, på hvilken vi gingo fram, var
visserligen full af remnor, men då ingen snö täckte dem, ansågo
vi det ej nödvändigt att fästa tåget mellan oss, så mycket mer som
detta hindrade marschen betydligt. Jag blef derför mycket
förskräckt, när jag, då jag en gång vände mig om, icke såg Habakuk,
utan endast hans mössa liggande vid kanten af en bred klyfta.
Vi skyndade till stället, och vår glädje blef stor, då vi sågo
hurudant förhållandet var. På det stället, der han fallit ned, afsmalnade
klyftan nedåt så mycket, att han jemte släden blifvit fastklämd tio
fot nedanför isens yta, men han såg mer död än lefvande ut. Vi
kastade ett rep, som alltid låg öfverst på släden, färdigt till
användande likt räddningsbojen på ett fartyg, ned till honom, men han
förmådde icke sjelf binda det omkring sig, utan en af oss måste låta
fira ned sig för att hjelpa honom. Med någon möda fingo vi upp
honom och släden på isen, och först nu började han att visa
lifstecken. Efter en stunds hvila kunde han åter följa oss, och ett par
timmar derefter voro följderna af hans äfventyr fullkomligt försvunna.
På e. m. kommo vi, fortfarande under tät dimma, in på en
af remnor ytterligt genomskuren is, säkert den värsta vi påträffat
under hela vandringen, och vårt arbete för att komma igenom detta
virrvarr af klyftor och ispyramider, der kompassen ej var oss till
den ringaste nytta, utgjorde en värdig afslutning på de sista tre
veckornas ansträngningar.
Efter ett par timmar förändrade isen plötsligen karakter, i det
ytan blef alldeles jemn och fri från klyftor, och vi slöto af dess
skarpa sluttning och mörka färg, att vi måste vara nära ytterkanten.
Här läto vi slädarna stå för att undersöka, om vi voro på rätt
stråt, innan vi förde dem längre, ty det skulle varit i högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
