Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår väg korsades fortfarande af en mängd stora,
svårpasserbara och ofta strida elfvar. Isen blef jemnare än
förut, men kryokonithålen började blifva mycket besvärliga.
Obehaget häraf ökades ytterligare derigenom, att det på
eftermiddagen den 13 juli började att regna med hård
sydostvind. Regnet fortfor hela natten och förvandlades
slutligen till snönederbörd och snötjocka. Vi blefvo alla mer
eller mindre våta, men tröstade oss dermed, att regnet,
såsom kommande med sydostlig vind, borde vara ett godt
tecken för ett isfritt inland. Då vädret någon gång
klarnade, ansträngde alla sina ögon så mycket som möjligt för
att se, om ej några bergstoppar skulle framskjuta från den
ishorisont, hvilken eljest rundt omkring oss bildade en
obruten krets, för det mesta jemn som hafvets rand. Önskan
att snart »komma fram» var hos oss alla lika liflig som
hos letarne efter Eldoradot i forna spanska Amerika, och
öfvertygelsen, att ett isfritt inland existerade, orubblig,
åtminstone hos matroserna, fångstmännen och lapparna. Ej
under då om ett eller annat misstag gjordes. Vid
middagsrasten, innan vi kommo till 12:te tältplatsen, trodde
sig t. ex. hvar man verkligen se mörka, aflägsna bergstoppar
rätt öster ut. De stodo alldeles stilla, medan molnen drefvo
fram förbi dem, ett, som man skulle tycka, säkert tecken,
att vi här ej hade att göra med några molnbankar. De
granskades med kikare, aftecknades, blefvo ifrigt diskuterade
och slutligen helsade med ett lifligt hurra. Men vi funno
de följande dagarna, att dessa förmodade bergstoppar endast
utgjorde det mörka återskenet från smärre, längre öster ut
i isöknen belägna sjöar; häraf deras oföränderliga läge bland
moln jagade af stormen.
Redan i beskrifningen öfver 1870 års isfärd fäste jag
uppmärksamheten på ett ytterst gåtfullt lerslam (kryokonit),
som träffades på inlandsisens yta i 1—3 fot djupa, runda
hål, ej allenast nära land, utan så långt vi nådde i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
