Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kryokonithålen utgjorde kanske den största fara
expeditionen var utsatt för. Visserligen passerade vi en mängd
bottenlösa klyftor, breda nog att sluka sin man, men dels
voro dessa öppna (d. v. s. ej snötäckta), så att de kunde
med nödig uppmärksamhet undvikas, dels kunde man, då
klyftorna voro snötäckta, undgå svårare olyckshändelser
genom att låta tåget öppnas af de kälkar, som drogos af
två män, — om endera af dem föll ned i klyftan, så hade
han alltid stöd i dragremmen eller kälken och alpstafven, och
kunde sålunda lätt kasta sig upp igen. Men då snötäckta
kryokonithål af en genomskärning jemnt så stor, att foten
gick ned i dem, stodo på vår väg mer tätt än stammarna
i den tätaste skog, så kunde man ej undvika att nästan
hvarje ögonblick trampa ned i dem, och det ofta just när
man minst väntade det och just då man spände musklerna
för att taga ett nytt steg från ett förmodadt fast stöd;
ofta föll man då framstupa med det ena benet inklämdt i
ett 3 fot djupt, trångt hål. Den värsta terrängen i det
hänseendet varade under bortvägen fyra och under återvägen
tre dagar, således inalles sju dagar. Det är ej för högt
beräknadt, om jag antager, att hvar och en af oss under
denna tid hundra gånger klef ned i dylika hål, hvilket för
tio man under sju dagar gör sju tusen gånger. Jag är
ännu förvånad deröfver, att intet af dessa sju tusen fall
hade ett benbrott till följd — ett dylikt hade ej allenast
afbrutit isvandringen, utan äfven, om det inträffat långt från
vår utgångspunkt, kunnat hafva de mest betänkliga följder.
Det hade nämligen varit hardt nära omöjligt att
hemtransportera den skadade öfver en sådan terräng som inlandsisen.
En fördel hade kryokonithålen: hvar vi stannade
behöfde man blott böja sig ned för att få det härligaste
dricksvatten. Vi njöto deraf i rikligt mått, utan att lida något
men, oaktadt vattnet var iskallt, och vi drucko deraf ofta
nog drypande af svett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
