Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid vår landstigning med ett ilsket skall skyndade mot oss.
De synas farligare än de i verkligheten äro, ty blott man
låtsar taga upp en sten från marken, skynda de genast
undan, rädda för stryk. Detta vankades allt emellanåt, då
de kommo i slagsmål sinsemellan, hvarvid utliggaren med
en hundpiska sprang in i flocken och utdelade kraftiga slag
åt alla håll. Till utseendet erinra dessa djur på en gång
om varg och hyena, och största ofoget synas de bedrifva
om nätterna. För att hålla vårt förråd af öl kallt, hade vi
lagt buteljerna jemte några preservburkar i en grop och
öfver allt sammans staplat större och mindre block af is.
Som detta fick ligga i fred, trodde vi oss efter några dagar
äfven kunna våga förvara vårt smörförråd, hvilket i tältet
började lida af värmen, på samma ställe, men redan första
natten uppsnokades detta af hundarne, och om icke
Hamberg hade blifvit väckt af bullret, då djuren krafsade
isbitarne åt sidan och sålunda i rätt tid kunnat köra bort
de öfver detta afbrott mycket ilskna bestarne, så hade vi
helt säkert sett smöret för sista gången. Följande natt
frestade de på preservburkarne, men dessa voro för hårda
för deras tänder, och att hundarne ej oskadda kommit från
försöket visade blodfläckarne på platsen; en ölbutelj hade
de likvisst släpat med sig ett stycke, men utan att den
blifvit skadad. Deremot lyckades de på något oförklarligt
sätt bemäktiga sig trenne skjutna ejdrar, hvilka vi gömt
under en temligen högt upplagd, upp- och nedvänd
qvinnobåt (umiak), hvars höjd öfver marken vi hade trott vara
ett tillräckligt skydd för de snåla djuren. Märkvärdigt nog
vågade de aldrig under vår frånvaro bereda sig inträde i
tältet blott dörren var hopknuten, törhända emedan de
fruktade att någon fans derinne.
På grund af ebb och flod samt frånvaron af allt slags
skydd var det nödvändigt att efter hvarje utfärd draga upp
fångstbåten på land, hvilket var ett ganska tungt arbete, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
