Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter hvarje utfärd återvända till Ujaragsugsuk, hvilket i
andra hänseenden äfven hade sina fördelar. Utliggarens
handelsbod innehöll nämligen åtskilliga för oss välbehöfliga ting,
såsom te, krut o. s. v. Vi hade af misstag fått med oss
s. k. »kafringar» af en sort, att våra tänder omöjligt kunde
åstadkomma något märkbart angrepp på dem, och det var
sålunda ganska välkommet att af utliggaren kunna köpa
andra af mera ätbart slag. Grönländarne bjödo stundom
äfven ut torsk, och hvad som ofta stod att få varlodde
(»angmaset»), hvilken just nu lekte i strandbrynet. Den
går då upp så nära stranden, att den utan vidare öses upp
med håf eller korg, hvarefter den soltorkas. Grrönländarne
sjelfva tycktes ej sätta vidare värde derpå, och utliggaren
påstod, att den hufvudsakligen användes till vinterföda åt
hundarne. Löjligt var att se huru dessa stundom sprungo
ut i vattnet och höggo efter fisken, men såsom det tycktes
i allmänhet utan resultat. Färsk stekt lodde var ganska
god. Af öfrig färsk proviant må nämnas ejder, hvilken
morgnar och aftnar i stora flockar sträckte längs stranden
och dervid ofta passerade inom skotthåll för udden, bakom
hvars stora stenblock man lätt kunde gömma sig. När en
ejder blef skjuten, satte Nils eller Hans ut sin kajak och
hemtade den i vattnet, stundom, om fogeln endast
skadskjutits, efter att förut hafva anstält en jagt med harpunen.
Vädret var under vår vistelse vid Ujaragsugsuk i
allmänhet vackert, endast en dag (den 5 juli) var det regn
och tjocka. Värmen var ganska tryckande, och jag kunde
derför om morgnarne taga en kall öfversköljning öfver
öfverkroppen vid den lilla, temligen klara bäck, som mynnar
ut vid byn. Här fans äfven en källa med visserligen ej
vidare kallt, men dock åtminstone rent vatten, hvilket i
dessa dagar annars var en stor sällsynthet. Snösmältningen
pågick nämligen nu som bäst på högre nivå, och det vatten,
som rann ned för sluttningen, var vanligen så bemängdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
