Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt den beskrifning, som redan Ross gifvit, och de
tycktes ej ha hunnit längre i civilisation. De voro bruna,
ganska kraftiga gestalter, med långt hängande hår, och
några hade äfven långa, glesa skäggstrån. Drägten var lik
de grönländska eskimåernas regnkostym, d. v. s. tröjan
fortsatte uppåt i en regnhufva; den var förfärdigad af björn-
och hundskinn eller äfven af fogelskinn med fjädern inåt.
Ryggstycket fortsattes nedåt i ett svanslikt bihang, men
skjortan, hvarmed i det danska Grönland koketteras så
mycket, saknades helt och hållet. Qvinnornas drägt var af
ungefär samma mönster, barnen voro mest klädda i
räfskinn. När qvinnorna kommo till tältplatsen, voro några
blodiga om munnen af de rotges, som de nyss ätit. Denna
fogel häckar i millioner i stenrösen rundt omkring och
fångas af eskimåerna helt enkelt med håf, då den i täta
svärmar flyger förbi. Den dödas genom, en mycket snabb och
behändig rörelse med handen, skinnet slites från bakre delen
af kroppen, och så börjas ätandet, medan fjädern ännu
sitter fast vid kroppens främre del. Att suga på hjernan
tycktes också vara mycket i bruk. Hayes lemnar en
ganska liflig skildring öfver en rotgesfångst, som han
bevittnade, och hvilken utfördes af den gamle eskimågubben
Kalutunah i närheten af Foulke Fjord vid Smith Sound:
»Kalutunah bar en liten håf, hvars nät på sinnrikt sätt var
förfärdigadt af hopbundna strängar af sälskinn. Skaftet var
ungefår tio fot långt. Sedan vi klättrat öfver de kantiga skarpa
stenarne, kommo vi slutligen halfvägs upp mot foten af de tvärbranta
klipporna, och Kalutunah hukade sig ned bakom ett klippblock
samt anmodade mig att göra detsamma. Foglarne voro nästan
allesammans ute flygande, och de flesta voro hannar. Längden af
sluttningen, der de samlade sig, var ungefär en (engelsk) mil, och
en beständig svärm af foglar strök fram öfver denna, endast få fot
öfver stenarne. Sedan de passerat kullen, återvände de högre i
luften och fullbordade oupphörligt samma kretslopp. Nu och då
kunde några hundra eller tusen slå sig ned på stenarne, liksom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
