Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de följt någon ledare, och med ens blef då en stor yta af
sluttningen helt och hållet betäckt af dem och på samma gång vackert
fläckig af deras svarta ryggar och rena, hvita bröst. Under det att
jag med stort intresse gaf akt på foglarne, tänkte min följeslagare
endast på fångsten och uppmanade mig att ligga lägre, ty de sågo
mig och flögo ännu allt för högt. Sedan jag slutligen krupit ned
så, att min vilde följeslagare blef belåten, började fångsten.
Foglarne fortsatte sin flygt, men kommo nu närmare våra hufvuden,
ja så nära, att jag tyckte det jag bort kunna fånga dem med min
mössa. Nu märkte jag, att min följeslagare gjorde sig i ordning,
i detsamma som en ovanligt tät flock nalkades; i ett ögonblick
kastade han upp håfven, ett halft dussin foglar flögo rakt in i den,
och döfvade af stöten hunno de icke flaxa ut, innan Kalutunah
låtit skaftet glida ned mellan sina händer och gripit fatt i nätet.
Med sin venstra hand höll han foglarne nedtryckta, under det att
han med den högra drog ut dem en och en, hvarpå han i brist
på en tredje hand krossade deras hufvuden mellan tänderna.
Vingarne häktades derpå ihop, på det ej foglarne skulle flaxa bort,
och med en triumferande uppsyn vände sig derpå den gamle vilden
mot mig, spottade ut blodet och fjädrarne samt fortsatte fångsten
med att kasta upp och hala in håfven, tills han hade fångat
omkring hundra foglar. Min nyfikenhet var nu fullt tillfredsstäld,
och vi återvände till lägerplatsen, der vi lagade oss en riklig
måltid af det villebråd, som vi fått i jagtväskan på detta nya och föga
sportlika sätt. Under det steken tillagades, roade sig Kalutunah
med att på några foglar slita af skinnet och äta dem råa, medan
de ännu bibehöllo kroppsvärmen.»
Infödingarnes tält voro små och låga, af hopsydda
sälskinn. Rundt kring tältplatsen voro de hundar tjudrade,
hvilka användas till slädresor och, då hungersnöd är
rådande, såsom en sista utväg äfven till föda. I
kjökkenmöddingen vid den gamla eskimåboningen funnos lemningar
af flere hundkranier, hvilka utan tvifvel härröra af till
sådant ändamål dödade djur. Slädarne voro ganska
öfverensstämmande med den beskrifning och afbildning, som redan
John Ross har lemnat. De bestodo förr af hvalross- och
hvalben, men utgöras numera vanligen af trä, och de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
